Aftonbladet – 14 september 1852, sida 2

mm Ni glömmer att det var er: försigtighet, som lät dem flyga bort på svalans vingar. Vi hafva icke mer några planer som äro våra. vÅter denna förb— försigtighet, hvarmed ni vill döda mig.. a Ett lifgifvande piller! Och Josua försjönk åter i denna apathi, som stundens tillfälliga intryck endast ögonblickligt förmådde förjaga, lik vindfläkten de dimmor, som hösten breder öfver de gulnade fälten. . ,Vore han mig icke så oumbärlig, önskade jag f— måtte anamma honomw, mumlade Heinze. Derpå återtog han med mera foglighet, i det han åter skakade Josuas arm: ,Sakerna foga sig väl! Nyss har en fregatt ankrat, som förde general Lewenhaupt ora bord. . Han är hemkallad och arresterad för att ställas tillrätta för ledningen af detta krig, som väckt ett så allmänt missnöje bland nationen, Man, vill med säkerhet veta att Helsingfors oförtöfvadt skulle kapitulera och fred så skyndsamt omständigheterna medgifva afslutas. Under dessa förhållanden och efter hans blifvande svärfaders skymfliga. entledigande ifrån armåeenlärer baron Schaumbach med första lägenhet begifva sig på hemvägen. Dessa underrättelser har jag af en ganska trovärdig hand, nemligen af en viss löjtnant Kronsköld, som varit generalens adjutant under kriget, och lärer vara förtrogen med sakernas ställning samt ega generalens synnerliga tillgifvenhet, hvarför. Lewenhaupt som-en gunst, den man icke ansåg sig befogad. afslå, utbad sig att under regsan få beledsagas af.honom s. . Men er tankspriddhet öfverväldigar er. ;Hvad her jag att höra? i ;Förunderliga menniska!. Skulle ni på en gång hafva.förlorat hela er skarpsinnighet? Skulle fruktan för förlusten af edra penningal bafva förblindat er till den grad, att ni icke mer ser er egen vinning? Förstår ni icke att