ISRAELITEN) 13 Kar. Det sista slaget. Den förtrytelse :och smärta, som intog Josua vid underrättelsen att baronen undkommit, öfversteg verkligen all beskrifning. Han tillät sig de bittraste smädeord emot Heinzes försigtighet och påstod att ankan på räfgropen var skickligare taktiker än han. Hvad återstod hHohom nu af det mål, för hvilket han offrat sig ?Med: hvilken balsam skulle han väl nu lindra den. oläkliga faderssmärtans alltid blödande sår? Hvilken gåfva hade hen nu, sedan hämnden var honom ryckt ur händerna, att-nedlögga på minnets altare åt en dotter, som han tillbedt och — begrät? Hans enda bopp hade slocknät. Utan hopp kan ingen lefva. Hoppet är oljan, som närer lifvets låga. : Dag och natt grubbladeshan på, hvad han kallade, det sista slagetn: Han -tyckte gig nu icke kunna hafva något mera att uthärda; han kände sig vid slutet, vid slutet af allt gom lifvade och gaf ändamål åt hans tillvaro. Denna sinnesstämning åstadkom en förslåppning, som snart gjorde -hönom till en skugga af sig sjelf. :Somien automat skötte han väl ännu den mekariska: delen af sin befattning, men spännkrafteti af -hans väsende var bruten. Han hade ickevelat återse Nathanael alltsedan den händelsen;-som: förorsakat honom denna sorg. Liksom: förlusten af ett älskadt föremål gör menniskan skygg för umgänget med andra, och åsynen af de -fordna vittnena till hennes sällhet låter henne djupare känna hvad hon förlorat, så. verkade ) Se A.B. N;o 197—109, 201, 202, 204, 205; 207—211