Aftonbladet – 11 september 1852, sida 2

Vid den tid vi omtalade, hade konung Fre. drik, hans höge beskyddare, börjat angripas af svårmodighetens onda demon. Han hade på gamla dagar börjat blifva mörkrädd, stackars konung, rädd, nemligen för det mörker som hotade att för alltid släcka de solars glans, hvilkas lågor underhöllo flamman i hans hjerta. Den sköna fröken Ulrika Taube, nyss upphöjd till rang af grefvinna Hessenstein, hade länge lidit af en plågsam ögonsjukdom. Heinze, hvars medicinska insigter och rutin föga riktats åt denna sjukdomsart, hade experimenterat länge och oförtrutet, men utan andra påföljder än att det onda förvärrats och hans aktier i samma mån sjunkit i det förtroende, som försäkrade honom om konungens ynnest. På den tiden fanns icke någon skicklig ögonläkare i Sverige. Konungen ville emedlertid att inga medel skulle lemnas oförsökta, och var beredd att för hvad pris som helst anskaffa grefvinnan den hjelp som stod i menskig makt att bringa, och gick derföre en dag; råd med Swedenborg om, hvar den skicklisaste ögonläkare vore att söka. Swedenborg, ned sina vidsträckta bekantskaper inom alla. retenskapernas grenar och sina relationer inom: luropas förnämligaste fakulteter, borde bättre! n någon annan kunna lemna konungen de! ippgifter och råd, som han i denna sak hade f nöden. Rådfrågad, omtalade Swedenborg lå, att den unge israeliten, som han beskydlade, med förkärlek studerat synorganernas jukdomar, och att han så mycket snarare vå-; ade anbefalla honom att göra sig underrättad m det ondas beskaffenhet, som han vore! fvertygad att han skulle afsäga sig förtroen4 et att vidare befatta sig dermed, om han 1såge sig icke kunna befordra en säker för-t ättring. Konungen lät icke detta vara sig örgäfves sagdt. Redan gamma dag efter-e kickades Nathanael, och sedan denne förkla