Aftonbladet – 7 september 1852, sida 3

domstol, för vidare handläggning. LANDSOBTS-NYHETER. Wadstena den 4 September. Förliden gårdag hade en större seraling af stadens och ortens innevänare -— omkring 150 personer — infunnit sig i Wadstena slott till firande af.den 300:de ärsdagen af konung Gustaf I:s förmälnirg med den aderionäriga Catharina Stenbock. i G. Jönköping den 4 September. Ångfartyget Jönköping afgick i gär vid middagstiden på en lustresa till Grenna, med ett ej obetydligt antal passagerare med anledning af den fest, som derstädes i gär skulle firas, till minne af Grenna stads anläggning för 200 är sedan af riksdrotset grefve P. Brahe. (J. T.) Halmstad. I medlersta delen af länet inträffade den 24 Aug. kl. 9 på aftonen ett förskräckligt oväder, ättöljdt af äska, hvilket ihöllt HN följande dag kl. 10 f. m. Regnet nedströmmade så starkt, att äldre personer ej kunde minnas ett dylikt skyfallv. Vägen mellan Warberg och Falkenberg blef på mänga ställen nästan alldeles ofarbar; bron Arpa emellan Slöinge och Falkenberg. illa skadad; tvenne gator i Falkenberg uppsköljdes af vattnet, så att re sande, som skulle passera nämnde stad, mäste taga en annan väg omkring staden. ASBEST ATTIKA ETT NARAITKYRORNT UTEN AKTEN. från Königsmarkska-sidan ), stod en spegel, infattad i silfver, med fot och stolpar af samma metall. Arbetet var ett konstverk, utfördt af möstarehand. Hela ramen var en arabesk, der alla kärlekens attributer förekommo; genomflätade af blommor och löfverk.. Denna spegel, liksom allt hvad i öfrigt hörde till den rika toaletten, och hvilket likaledes var af drifvet silfver, var äfven arfvegods sedan kungligt frikostiga tider. Här voro de djupa, med ejderdun inklädda länstolarne öfverdragna med samma slags siden som väggarne. Det tredje rmmmet var en liten rotunda. I detta stod Guiseldas harpa. Några af dentidens bästa författare funros der, och en målarattiralj samt några statyetter och basreliefer visade att hennes sinne äfven omfattade de bildande konsterna. Omedelbarligen intill Guiseldas rum gränsade på ena sidan madame Letorts. Madame Letort och trotjenaren Morits tillhörde Guiseldas stat. De hade båda i långliga tider varit i hennes föräldrars hus och hon hade aldrig kunnat förmås att skilja dem från sig. Då grefvinnan Lewenhaupt efter de förras död tog Guiselda till sig, vägrade hon i början att äta, emedan, som hon sade, hon fruktade att Letort och Morits skulle sakna bröd, hvarföre grefvinnan slutligen, för att lugna henne och förmå henne sjelf njuta den föda hennes behof kräfde, anställde dem hos Guiselda till hennes tjenst. Från denna stund fann hon ett nöje i att öfverhopa dem med alla slags välgerningar, och när hon hörde dem ta!a om henneg föräldrar och henneg egen första barndom med samma liflighet och närvaro, som om det varit fråga om gårdagens bändelser, kände hon sig liksom närmre tillbakaflyttad mot faranen af denna kärlek, som im i lifvets höst purprar den första åldreng minnen med en outsläcklig glans.