Aftonbladet – 7 september 1852, sida 3

Ibostad, sati r. dörren som leder tilldensamma. Julin fven att hans son: blifvit inläst i rummen ock Hällits inspärrad i flere timmars tid, men på af hr-polismästaren framställd fråga förklarade J. vatt han afstod från att yrka ansvar ä Ss för olaga häktning. Hr Sandström berättade deremot, att Julin icke kunnat förmäs betala sin hyra, hvarföredå S. observerat att J. hemligen bortflyttade sin lösegendom, sä ansåg S. sig berättigad att såsom säkerhet för byran förhindra atflyttningen förr än säkerhet för skulden blifvit lemnad. Då det upplystes att S. till rädhusrätten instämt Julin med yrkande om vräkning, så hänvistes J., ati om han fann sig befogad, vid domstolen väcka ansvarsoch ersättningspästående mot S. — Tornväktaren i Storkyrkoförsamlingen Johan Eric Lundvall var i dag på sin hustrus, Margaretha Catharina Lundvallis begäran, inkallad till polisförhör derföre att han skulle genom utfärdande af reverser utan erhällande af valuta till f. d. sjötullsvaktmästaren Bergendahl och tornväktaren Johan Jansson Akerström föranstaltat att hela deras gemensamma bo blifvit utmätt och hemfördt till Åkerström. Äfven hade Lundvall ställt sig i försåt för hustrun i portgängen till deras bostad och sparkat henne. Lundvall nekade för angifvelsen, och då det upplystes att hustrun redan till domstol uttagit stämning ä sin man, sä blef äfven ätalet om det mot henne föröfvade våld till domstol remitteradt. — Till poliskammaren har kofferdikaptenen Nils Anton Bergström från Piteå, nu liggande med sitt fartyg vid Tjärhofvet, gjort anmälan derom, att dess jungman Johan Johansson förliden gärdag kl. omkring 3 på morgonen af väda fallit från fartyget i sjön, hvarest han drunknat. , — En matros vid namn Fredriksson, boende här i staden, men anställd ombord hos skepparen N. Lundgren från Munsön, bar, enligt hvad nämnde Lundgren i poliskammaren. anmält, sistliden lördag unde; hitresa, hastiet och utan föregänvgen sjukdom aflidit ä fartyget. Den döda kroppen kommer att undergå läkarebesigtning. — En extra ordinarie tuwllvaktmäsiare Mellin, som tillika arrenderar en trädgärd och derifrån försäljer blommor, hade fätt beställning att lemna sådana till den 30 sistl. Juni ät ett på Clara norra kyrkogate boende fruntimmer, hvilket sansma dag skulle stå brud. En dalkulla afsändes också ganska riktigt med blommorna, hvilka emottogos af en piga, som derpå genast öfverlemnar dem till en utanför huset i en vagn sittande brud, under de orden: se här ha ännu flera blommor ankommit,. Nägra dagar derefter infann sig Mellin hos det nygifta paret, öfverlemnande en räkning ä 2 rdr bko, efter öfverenskommelse, på de levererade blommorna. Mellin blef då af mannen förebrädd för sin oförskämdhet att fordra penningar för en vara, som ej ens vore lemnad. Tvist härom uppstär, men slutligen upplystes det att den beskedliga dalkullan gätt i orätt hus, ehuru på rätt gata, och att en annan brud bekommit de hos Mellin beställda blommorna. Då detta sednare nygifta paret bodde pä landet straxt utom en af Stockholms tullar, reste Mellin dit ut, och sökte derstädes få sina 2 rdr bko. Bruden n:o 2 erkände väl att hon bekommit de ifrågavarande blommorna, ehuru hon ej kunde rå för misstaget, och erbjöd sig också att betala dem, likväl icke med 2 rdr bko, hvilket hon tyckte vara för mycket för nägra blommor, liggande i en gammal smutsig korg, helst i Juni månad. Till följe häraf uttog Mellin stämning ä n:o 2, med yrkande om ansvar som för olofligt tillgrepp, ersättning för sin resa och rättegängskostnad m. m. Då mälet förliden gärdag vid 4:de afdelningen af rädhusrättenhandlades, medgaf svaranden sig endast vilja betala enligt hvad hon ansåg blommorna vara värda, nemligen 1 rdr bko, men bestred för öfrigt alla mot henne gjorda yrkanden. Rätten beslöt att afkunna utslag härom Dästkommande mändag. (Dagbl.) — Förliden söndagseftermiddag vid 4-tiden uppfördes i hörnet af Drottninggatan och Mäster Samuels gränd ett i sitt slag eget skådespel, till stor förlustelse för den å gatan befintliga mängden. På en trenne våningar hög byggnadsställning säg man nemligen en halfnaken och rusig karl ligga helt ogenerad, med halfva kroppen utsträckt öfver densmala brädlapp, hvarpå väghalsen tagit plats. Sedan det upplysts att karlen vore gipsgjutaren Esklöf, hvilken ofta tillförene gjort sig känd för ett oregerligt uppförande, tillsades han af den tillstädeskomna polisbetjeningrn att stiga ned från den vädliga plats han befann sig pä. Men i stället att ätlyda tillsägelsen blef Esklöf nu sju resor värre, skrek och väsnades förskräckligt, allt under en mängd de galnaste upptåg och miner. Trenne poliskonstaplar sågo sig nu nödsakade att uppstiga till Esklöf,; och lyckades också efter mycket besvär att få ned honom på gatan, hvarefter upptägsmakaren togs i förvar å rädstuguhäktet, derifrän han i dag var uppförd i poliskammaren, och dömdes då, sägora öfrertygad att hefva varit rusig och fört oljud, att inalles böta 8 rdr 16 sk. bko. Esklöf, som vid bristande tillgång i stället insattes på ätta dagars fängelse vid vatten och bröd, skall efter straffets undergäende åter inställas. — Med gatuläggaren Jonas Petter Pettersson hölls i dag ytterligare polisundersökning, rörande en af honom, nägon tid före Midsommar, ä egendomen Ursvik i Spänga socken begängen djerf inbrottsstöld; dervid Pettersson, sedan ban frånbrutit de spikar hvarmed fönstret varit fästadt, och dymedelst beredt sig inträde i drängstugan, tillgripit en mängd klädespersedlar, tillhöriga drängarne Johan Andersgon och Lars Larsson. Pettersson, hvilken efter sista förhöret varit insatt i cell, erkände i dag tillgreppet, förklarande .att han straxt derpå försält allt tjufgodset till en okänd sjöman, likvisst med undantag af en mössa och en väst, som han vid häktningen pähade. Mälet blef derefter remitteradt till vederbörlig landsdomstol, för vidare handläggning.