Aftonbladet – 4 september 1852, sida 2

den anser sådana brott för ett intet, och förlåter dem snarare än den minsta afvikelse från etikettens reglor; eller har du dig bekant att den förnäma blygsamheten hindrar dem att komma till den unga damens öron, ehuru den ingalunda hindrar henne att skänka sig sjelf åt brottslingen? Hvad skulle jag vinna med en sådan upptäckt? Men hör! Jag hade icke länge vistats här i Sverige innan lyckan förde i min väg en läkare, hvilken konungen låtit, tillika med några tjenare, kalla hit från Hessen, för grefvinnan Hessensteins räkning, sedan :svenskarnes förbittring mot henne varit sådan, att han trott dessa försigtighetsmått vara af nöden för hennes säkerhet. Denna läkares befattning har förskaffat honom konungens ynnest. . Han belönas frikostigt och har erhållit titel af kunglig litmedikus. En mördares son och sjelf behäftad med ett mord, känner du af det. föregående redan nog om honom. Förblindad af den lycka som här mött honom; har han vågat fatta kärlek till baron Schaumbachs syster... Ha, ha, hal! afbröt han sig. Det är lustigt att lyckan ibland för brottet på dårskapernas väg, liksom olyckan så ofta för dårskapen in på brottets, och det är hälsosamt under stundom att slumpen är så stockblind, att han strör lyckans perlor för de orenmaste djuren. Lifmedikus Heinze var det rätta verktyget i min hand. Jag har fångat honom! Under det han tror sig. fören lumpen vinning hafva vunnit mig för sina afsigter, är det jag som begagnar honom för mina. För möjligheten att viona fröken Scbaumbachs hand har jag smugit honom en plan i sinnet, hvilken han blindt följer, i tanka att det är hans eget, och i denna inbilskhetens villfarelse kan jag vara trygg att han nitiskt går. till. målet. fan bar åter. upplifvat baronens böjelse för spel, hvilken han här var på