Aftonbladet – 3 september 1852, sida 2

venska allmogen, är äfven denna uppfinning ej utan itt intresse, ehuru vi för vär del. tro, att:den ej. komner att föranleda nägon väsendtlig rubbning i våra anliga fortskaffniogssätt, på grund deraf, att den:allt ör mycket tager menniskokraften, som är vida dyrarare än djurkraften, i anspräk. I säck först, i påse sedan. Då vi i gårdagens Aftonblad framställde nåra anmärkningar vid en i Dagbladet för samna dag under insänd flagga meddelad uppnaning af någon anonymus till vhufvudstadensy ktningsvärda invånare,, att i en underdånigq vetition hos regeringen, med anledning af den yfverdrifna bränvinsförtäringens olyckliga följler, anmoda regeringen eller Kongl. Maj:t tt vidtaga hvad beslut som honom godt kunde synas till det ondas hämmande, trodde vi cnappast att den aning, som gal oss anledning att fästa uppmärksamhet på den välmenta Dagblads-uppsatsen, skulle sä snart som nu skett få en ytterligare bekräftelse. I Svenska Tidningen för i dag förekommer nemligen en variation på samma thema. Tonen är endast innu litet högtidligare; en formlig uppmaning inder rubriken Till svenska folketv, och kärnan af denna uppmaning lyder som följer: Alla fosterlandets sanna vänner, förnämligast Sverses aktade presterskap, som står i den närmaste beöring med landets invånare och bäde af kristlig och medborgerlig pligt mäste anse sig uppkalladt att arbeta för folkets andeliga och moraliska förkofran, skola säkerligen med innerligt deltagande, hvar och ön inom sin verkningskrets, uppmana alla samhällsklasser att förena sig om en underdånig hemställan hos konungamakten, att en gräns målte sättas för bränvinsfabrikenternes lagstridiga. framfart oth. husbehofsbränningens missbruk. Mänga tusende underskrifter af de ädlaste och aktningsvärdaste af landets invånare skola ådagalägga, med hvilket: deltagande denna riks vigtiga fråga inom hela landet omfattas, samt ytterligare bevisa nödvändigheten af regeringsmaktens kraftiga medverkan: för landets och folkets sanna väl. Denna ätgärd. är af för stor vigt för samhällets välgäug, att längre med liknöjdhet kunna öfverlemnas till de mäktige bränvinsmagnaternas godtycke. och egennytta. s å :Läsaren frågar förmodligen härvid: har-upptäånaren i Svenska Tidningen — likaledes: en onämnd storhet — jemte denna vältaliga framställning tillika sjelf. yttrat. sin: tanka. på hvad sätt han tror att det der ingripandet från regeringens sida skulle ske? Svar: Ingalunda. Insändaren i Svenska Tidningen hvarken ytt rar eller vet sjelf hvad han vill. Sjelfva ingripandet från regeringsmaktens sida tycks för honom vara hufvudsaken, sättet likgiltigt... Man får blott veta, att. det-är endast en makt; upphöjd öfver :egennyttiga beräkningar, och hvilken enligt Sverges grundlag allena äger smakt att godkänna eller förkasta de föreskrifter i denna ekonomiska fråga, som förmå rädda land och folk från den kringgripande pestsmitta, hvaraf samhället nu lider, åc., samt att af de herrar ock.män (sic), hvilka närmast omgifva :thronen, väntar folket (sic) med glad förhoppning det kraftigaste understöd för dess rättmätiga framtida välgång. Vidare påminnes man af det här intagna stycket — och detta är det enda hvaraf man kan: gissa till något visst syfte — att det egentligen är bränvingfabrikanterna och bränvinsvtillverkningen, som det skulle gälla. Skola vi med anledning häraf hviska vår ärades confrater ett ord i örat? Månne det t. ex. skulle låta tänka sig, att någon vis ibland de omtalta herrarna och männenp, eller ock någon af dem som gerna råda dessa rådgifvare, med ett ord någon af den konservatift reformerande falangens kloka hufvuden har. uti bränvinsfrågans behandlande vid nästa riksdag vädrat upp ett medel att söka göra sig populär hos bondeståndet? Vi säga för närvarade icke mera. Wer die Kunst versteht, verrath den Meister nicht, heter det ju, eller huru? För att-ej. skämta i ett ämne som är af så lallvarlig natur, så blir det väl emedlertid nödigt ått äfven en gång på allvar tagaitu med och motarbeta försöken att vilseföra begrepIpen om det egentliga hufvudsätet för det onda 1 afseende på bränvinet, och möjligheten att sätta en gräns för detta onda... Det vore ej lilla att i detta, såsom i allt annat, taga det Tenkla sunda förnuftet till räds, som då måste säga oss, att alla korståg emot bränvinstillIverkningen äro föga båtande, så länge bränvin får försälias .på det sätt, och så länge det förtäres 1 den myckenhet som nu sker, samt att något botemedel allraminst skulle vinnas genom att sprida tillverkningen på så många händer som möjligt. .. Ty hindras tillverkningen mer eller mindre, så anskaffas nog den beköfliga qvantiteten genom smuggling, och Idetta blifver då en ganska lönande affär för ismugglaren, men icke för folkets moralitet. Går man åter löst på fabrikanterna och ställer så till; att de 130,000 små husbehofsbränvins5: pirnorda — säger Etthundratrettiotusen små -bränvinsfabriker — åter upptagas, så lärer väl I detta icke komma : att .:minska bränvinets för-täring; hvilket likväl visserligen; ej hindrar, latt sätta beskattningen å ångbrännerierna mera i förhållande till deras: afverkningsqvantitet. riän hvad hittills i:allmänhet varit fallet: nen AE RR ; (EN BOPESRTT a PL ERAA Sa AN TEE JC BEING OS RING