Aftonbladet – 1 september 1852, sida 2

än en gång för att kunna blifva förtroliga med deras verklighet. : Som jag sagt. Tror ni att man digtar sådane bragder på sin far?, Er noggranna kännedom om vissa omständigheter bidrager att skingra mina tvifvel; dessutom gifvas förhållanden, som kunna tvinga ocksä den hederligaste man, — sade Josua, för att uppmuntra honom att vidlyftigare berätta. ö Alldeles rigtigt, som ni anmärker, äfven den hederligaste, den allrahederligaste. Min far, som var i grefve Königsmarks tjenst, lejdes af kurfursten, som misstänkte grefvens förhållande till hans sköna, gemål, att bevaka sin herres steg. En furstes löften äro förledande, skall ni trot En afton, då han visste honom vara hos furstinnan, underrättade han hennes gemål derom och erhöll befallning att beväpna sig och nedstöta grefven, Då denne skulle begifva sig från sin herdestund väntade min far honom i korridoren. Alltlyckades så väl man kunde önska det. Den ädle grefven, för att icke blottställa sin höga väninna, lät genomstinga sig utan att höja ettrop. Allt lärer ha tillgått så stilla, så ljudlöst, sem under ett ömsesidigt tysthetslöfte. Blodet bortsköljdes och en så hemlighetsfull Vågen sveptes öfver saken, att man länge icke visste om f— tagit vid grefven, eller i hvems klor han stannat. Och er fars lycka var emellertid gjord?a ;F— ock! Det var det som ångrade honom hela hans lif, efter hvad han sade, att han kunnat låta narra sig af tomma löften. Då han zökte få komma i kurfurstens tjenst, svarade man honom, att hans trohetstjenster der icke voro användbara, och då efter någon tids. förlopp, och tillfölje af-de efterforskninar grefvens slägtingar läto anställa, han började frukta att några misstankar skulle kunna