Aftonbladet – 31 augusti 1852, sida 2

nars försent; och vigtiga upplysningar skola gå er ur händerna.x . Förgäfves sökte baronen aflocka Josua hvari de kunde bestå. Först då han såg attingenting var att vinna af gubbens föresatta tystlåtenhet, gaf han efter och lofvade infinna sig, hvarpå Josua lemnade honom med en min af klipsk belåtenhet, 5 Kar. Försigtigheten i snaran. Josuas uppförande föreföll Nathanael oförklarligts Han hade haft för liten erfarenhet af-den faderligahuldheten; att han skulle våga några förmildrande slutsatser. Han kände sig sårad och sorgsen, förolämpad och förödmjukad, och bittra tårar voro nära att bryta ur hans ögon, då han erhöll bud från Josua att infinna sig hos honom klockan fem på eftermiddagen. Då Nathanael inträdde i de små halfvåningsrummen i ministerhotellet, hvilka-beboddes af dess hofmästare, utsträckte denne mot honom sina armar; sNathanael,, sade han, för första gången ser du en faders famn öppnas mot dig. Redan vid ditt lifs begynnelse tycktes olyckan vilja slita kärlekens-band mellan dig och mig. Din födelse köstade mig förlusten afen maka, hvilken jag älskade som mitt eget lif. Du syntes mig sort upphofvet till. min olycka, Din åsyn uppref oupphörligt det -blödande såret i mitt bjerta. Det kunde icke läkas så länge jag hade dig för ögonen. Jag skulle hafva hatat dig, om jag icke tagit mitt parti att skilja dig från mig och lemna dig, knappt årsgammal, till. din barnlösa morbror, som flyttade från Berlin till London, der han kort efteråt förloräde gin hustru, hvilket: stärkte mig i den tron, att olyckan följde dig öfver allt. Jag glömde sedan att jag egde en son,