Aftonbladet – 26 augusti 1852, sida 3

utseendet af ett enda kolossalt juvelsmycke. Den uppfriskande svalkan och det behagliga sorlet af det fallande vattnet frambragte en hänförande. kontrast imot qvalmet och stojet rundt omkring. Upphöjda ;säten voro anordnade rundt omkring fontänen, hvarifrän äskådarne kunde öfverse hela rummet. -: Dessa platser voro upptagna nästan i samma ögonblick dörrarne öppnades. Midt emot fontänen var upprest en rymlig tribun för presidenten, dekorerad med purpursammet och guld, samt prydd med gyllne örnar och trefärgade fanor. En bred trappa ledde från balrummet till presidentens plats, omkring hvilken säten voro beredda för ett visst antal af Dames de la Halle, alla unga och utvalda bland de vackraste. De voro alla hvitklädda, och hvar och en var försedd med en praktfull! bukett. På andra sidan om fontänen reste sig en snarlik läktare, dock mindre ståtligt dekorerad, hvilxen tidigt fylldes med präktigt klädda damer. Bäda dessa tribuner uppburos af två kolossala qvinnostatyer i gips, hvilkas ståtliga former gjorde en ypperlig effekt. Balrummet, som upptog större delen af torget, var öfvertäckt med hvit buldan, men midt öfver källan med en hvit och gul tbronhimmel. Rummet delades i en stor center och tvä breda sidogähgar, som afskildes från centern genom pelare, hvilka uppstego ända till taket och der utbredde sig i. breda förgyllda palmblad. Stora ljuskronor nedhängde från taket, och festoner af gaslägor slingrade sig frän pelare till pelare. Längs sidogängarne voro säten för gästerna, högre upp var ännu en annan rad afstolar, och högst upp voro bänkar för sädana som endast ville vara ä skädare. Utrymmet mellan pelarne var upptaget al blomsterfestoner och murgrönsrankor, och vid bäda ändarne af det ofantliga balrummet höjde sig läktare, snarlika dem på längsidorna, på hvilka voro alacerade trä starka orkestrar. Man finner af denna beskrifning, att balrummet sidigt på aftonen mäste hafva erbjudit den mest intasande anblick, men redan innan kl. 10 hade trängseln blifvit så stark, att aftonens nöje var alldeles Hintetgjordt. Hettan blef alldeles odräglig, och hvad förfriskningar angär, sägos på hela aftonen blott tvä brickor med tärtor, och dessa buros under militäreskort upp till tribunen, der presidentens plats var anordnad midt ibland de vackraste hall-damerna. Hvad sällskapet angär, sä var det mycket blandadt Vid sitan af landtliga drägter från byarne kring Pa ris säg man en parisisk modhandlerskas koketta ko stym, och en morgonnegligee vid sidan af ett hufvud, betäckt med blommor och marabuts. Denna kontrast visade sig dock endast i början af aftonen, ty längre fram flydde hela den välklädda delen at sällskapet tndan trängseln, till tribunerna. Största lelen af sällskapet bestod af hall-damernas vänner och bekanta, och ehuru de uppförde sig ganska anständigt, gjorde de sig helt hemmastadda och ropade på hvarandra alldeles som de skulle hafva gjort en söndagseftermiddag i Champs Elisges. Det visade sig snart att två gånger för mänga biljetter blifvit utlemnade, och att utom anblicken af balrummet och presidentens väntade närvaro ingenting belönade äskädaren för hans omak att infinna sig. Tusentals gäster skulle hafva genast gätt sin väg hade de icke väntat att få se presidenten. Under tiden började. en förfärlig regnskur, och snart flödade vattnet genom det glesa väftaket. Vid fontänen var scenen isynnerhet bedröflig, emedan vattnet störtade ned genom öppningarne, som voro lemnade för vädervexlingen. Ljusen i flera kronor släcktes af takdroppet; på flera ställen uppspändes paraplyer, och trängseln, förut odräglig, blef nu förkrossande, dä hvar och en sträfvade att rädda sig undan de nedströmmande rengnokaskaderne. Dansen, som hade börjat af sig sjelf omkring kl. !,10, fortfor ännu, men på en högst inskränkt plats. Ej heller hade hopen, under sin väntan på presidenten, nägot attroa sig eller fördrifva tiden med -—alla kände sig otrefiiga af hettan eller regnet. General Magnan, polisministern Maupas, hans kolleger Casabianca och Pietri, samt stor-rumormästaren Romieu, det röda spökets fader, voro de enda personer som sägos i officiella drägter, ehuru sannolikt många voro närvarande i civila kläder. Aftonen förtiöt, men ingen president inställde sig. Ändtligen omkring half elfva började det hviskas att han säkert skulle komma omkring midnatten, och hopen trängde sig närmare tribunen, oaktadt det nedstörtande regnvattnet. Men klockan slog. tolf, och slog ett, utan att nägon president infann sig, dä svek hoppet de mest sanguiniska, och större delen af sällska pet drog sig tillbaka, så att endast den yngsta delen var qvar och fortsatte dansen ännu nägra timmar. Det var nära dager, när den sista äterstoden drog sig tillbaka från festen, hvars dekorativa del förtjente allt beröm, men hvarest, utom detta undantag, den allmänna väntan blef på det jemmerligaste bedragen.