Aftonbladet – 26 augusti 1852, sida 3

suas anletsdrag, men den nedtryckta hatten och den uppdragna kappkragen voro ogenomträngliga hinder för äfven de skarpaste bliekar. Genom en vändning åt sidan kunde han dock varseblifva en skymt af profilen. Denna skymt var nog för att ända till visshet stärka den aning, som börjat vakna hos honom. Med försagd, nästan darrande stämma sade han: Skulle jag väl i er finna den jag söker? ;I mig? Nej! Mig söker ingen. Utom i min tjenst har jag icke med någon menniska att göra, och i den kan ni icke hafva något att göra med mig. Emellertid vill jag råda er att söka ext hem och icke som fremling, denna tid på dygnet, förirra er i en obekant hufvudstad. Tillåt mig likväl fråga, hvilken är er tjenst?, ;Jag är hofmästare hos preussiske minigtern. pMichael Salomon! Den tilltalade betraktade den unge mannen med stirrande ögon och sade: Tyst! Hvem känner detta namnet här? Er son., xHvad! min son!b . Ja, er son! Jag har lärt känna ert vistande och er befattning här på stället. I huset der borta, der ljusen lysa och der man sagt mig att preussiske ministern bor, harjag förI gäfves frågat efter er. Då ingen ville gifva mig någon upplysning om er, smög jag mig in i en aflägsen vrå i förstugan, i hopp att fö Ise någon passera, i hvars anletsårag jag kunde upptäcka er, emedan jag var säker att hoppas att ni skulle finnas der, enligt de underrättelser jag inhemtat från slägtingar i Berlin. Ande tills nu har jag emellertid förgäfves vänta att se min ästundan uppfylld; då öfvergaf mig hoppets och jag beslöt vända tillbaka. Du min s80n? Du Nathanael? Nathanael, er son, sade denne, men förfåt om jag med min åsyn misshagat er. Ni älskar mig icke, Jag vet det, men naturens känslor hafva sin egen lag; jag har icke kunnat veta er så nära utan att...s Ja, naturens känslor hafva sin egen lagp upprepade Josua, afbrytande honom, nSon,