Aftonbladet – 21 augusti 1852, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSARER. I dag fortsattes polisundersökningen, rörande den väldsamma behandling, som vaktdrängarne Malm qvist och Jonsson, söndagen den 11 sistl. Juli, skola ba föröfvat mot den på Danviks hospital intagne, numera aflidne, ft. d. inspektoren Trybom. Trenne af enkan Trybom åberopade vittnen, alla i tjenst på hospitalet, afhördes berättelsevis, nemligen: 1:o Pigan Amalia Nyberg, som uppgaf att bon vid det ifrägavarande tillfället befunnit sig i den s. k. karlsalen, der hon hört starka nödrop frän korridoren till. Skyndande dit, hade hon först päträffat tilltalade Malmqvist, som yttrat: det var bara jag, som kom att stöta till-honömd; samt sedermera inspektor Trybom, hvilken legat emot väggen och, vid äsyn af vittnet, utropat: Herre Jesus, hjelp mig! Nyberg bade derpå genast ilat in till sjuksköterskan och anmält händelsen; hvarefter Trybom inburits af Malmqvist och en af de andre vaktkarlarne. — Erinrad af enkan om ätskilliga utlätelser, som vittnet fällt till denna, gaf Nyberg undvikande svar samt tycktes, liksom de begge andra vittnena, vara rädd att komma fram med rena sanningen. På fråga huru Nyberg funnit den misshandlades tillstånd, svarade hon, att han haft låret litet svullet, men i öfrigt hade hon ej märkt några spär till väld. I anledning häraf upplyste skräddaremästaren Svensson, den der synnerligen itrat för sakens utredning, att Trybom ännu på tionde dygnet efter misshandlingen haft läret tjockt som en timmerstock och fullt med blånader, äfvensom ljumsktrakten varit brandgul och svartblä. Dessutom utreddes det, att Nyberg varit den som underrättat hustrun om olyckshändelsen samt till denna yttrat: Ja nu är det ingenting, men frun skulle sett sin man straxt; då var det rysligt,. Icke heller detta yttrande ville Nyberg vidkännas. 2:0 Pigan Christina Sjöberg hade ieke sett Trybom, förrän han blifvit inburen, hvadan hon ej hade något af vigt att meddela. 3:o Drängen Henrik Abrahamsson: att Malmqvist sjelf för honom berättat, att han skuftat till Trybom, äfvensom denne vid ett samtal högligen beklagat sig öfver Malmqvist och sagt att han sparkat honom mycket illa — nägot som vittnet dock för sin del ej trott på — samt att den andre tilltalade, Jonsson, upprepade gänger tilldelat honom slag med en nyckelknippa öfver händerna. Efter det dessa upplysningar vunnits och då Malmqvist fortfarande nekade, blef mälet remitteradt till rädhusrätten. — Onsdagen i förra veckan infann sig förre bryggarebokhållaren Anders Gustaf Söderberg på besök hos en vid Kräftriket boende korkskärare, vid namn P. Pettersson, med hviken S. för nägon tid tillbaka formerat bekantskap. Ehuru P. sjelf ej var hemma, emottogs och undfägnades gästen på bästa sätt af P:s hushällerska Karin Långberg. Tyvärr lönade Söderberg den honom bevisade gästfrihet ej hättre, än att han, medan den välmenande värdinnan endast på en kort stund aflägsnade sig ur rummet, uppbröt en i ett bredvid liggande kontor befintlig kista, derur ban tillgrep omkring 60 rdr rgs, hvilka utgjorde jungfru Längbergs hela sparpenning; hvarefter han skyndsamligen begaf sig på flykten. id äterkomsten upptäckte Längberg straxt tillgrep