Aftonbladet – 19 augusti 1852, sida 3

Napoleon bjudit Marseillaisen, tystnad, men han; hvisslade i stället Monacon då han såg fienden i begrepp att söka sin räddning i flykten eller i dikena. ,Hvad är detta emot Monacon, sade han till den sköna Grassioi, till Crescentini då de med beundransvärd konst hade utfört Pergoleses eller Paifiellos skö naste arier, deras mest lysande duetter. Då de första solstrålarne falla på hans staty, så kan ni med uitet tro och god vilja höra den fordna Napoleon på sin upphöjda kolonn hvissla Monacon. Jag vill nu söka göra er bekant med uppkomsten af denna säng och den stora betydelsen af detta land, ifver hvilket man för närvarande gör sig så lustig; det är möjligt att bespoitarne känna hvarken det ena eller det andra. Furstarne af Monaco stodo under Carl V:s beskydd, men voro dock sjelfständiga. Under Honore II:s minderärighet — hans fader hade är 1605 låtit strypa Spaniorerna — upptogo hans förmyndare, efter ett fördrag med Spanien, en garnison i Monaco, som skulle der qvarstanna under minderärighetsperioden. Men dä han blef myndig, ville icke Spaniorerna draga sioa trupper tillbaka. Honor, uppbragt öfver denna rolöshet, fann på medel att ätervinna sin frihet. Provengalen Corbon, skenbarligen af inskränkta förständsgäfvor, var dock utrustad med alla andliga resurser för att företaga ett djerft och kraftfullt streck. Honore anförtrodde sig ät honom och sände honom i! hemlighet till kardinal Richelieu i Paris. Hans emiaens skänkte honom så mycket heldre en välvillig uppmärksamhet, som fransmännen redan länge umsätts med planen att blifva herrar öfver Monaco; och andast svärigheten att belägra en genom sin otillzängliga belägenhet nästan ointaglig plats hade fördröjt planens utförande. Efter underhandlingen med Corbon lät Richelieu i Marseille hälla soldater, skeppoch krigsförnödenheter i beredskap, för att på en vink af furst Honor uppträda på platsen. Detta kunde dock icke försiggä så i tysthet, att icke regenterna i de närbolägna staterna Ängo väder derom, och guvernören i Milano, som erhöll underrättelsen af en slägtinge till beriigen af Savoyen, en Frankrikes fiende, meddelade den ät komnendanten i Monaco för att anbefalla honom vaksamaet mot Honore. Kommendanten var sä längt ifrån att hysa nägon misstanke, att han i svaret till guzernören förklarade sig gä i borgen för furstens tronet, samt tillade att ryktet icke hade nägon annan sälla än hans fienders elakhet. Detta svar, uppfänsadt och öfverlemnadt till fursten, bevisade honom tt hans plan var upptäckt, hvilket bestämde honom stt päskynda företaget, medan han ä andra sidan fördubblade sin försigtighet och sin vaksamhet. Han gaf kontraorder åt de skepp, som voro färdiga att afsegla från Marseille, uppträdde derpå helt offentligt, visade sig mycket uppbragt öfver de upprorsmän, de banliter, hvilka försatte städerna Roquebrune och Mentan i ro, lät häkta de föregifna förbrytarne, och dä deras intal icke var tillräckligt för utförandet af hans plan, så lät han äfven fylla fängelserna med oskyl-! diga. Spaniorerna föranledde emellertid sjelfve en spisod, som påskyndade deras förderf. De fordrade c af fursten utbekommandet af en, säsom de pästodo,;1 ianestäende sold för tre mänader. Honore låtsade er1 känna rättmätigheten af deras fordran, men sade sig i vara ur stånd att tillfredsställa den. Han betygade jl dem sitt djupa deltagande för soldaternas nöd, och ;! ville heldre gifva sina egna undersätes till pris åt dem än länge äse präktiga krigares lidanden. De skulle derför draga till den välmäende orten Roquebrune, som ännu icke betalt sina skatter, der skulle de efter behag kunna husera säsom herrar. i Hänryckte af förslaget gjorde sig sextio soldater färdiga till uppbrott från Monaco till Roquebrune. Rtt ännu större detachement utryckte samtidigt till Nizza för att skydda denna stad emot en öfverrumpling. Sälunda var besättningen i Monaco tillräckligt försvagad för att betrygga Honores plan en lycklig: utgäng. Alla spanska officerare, hvilka fursten hade inbju-! dit till souper, infunno sig punktligt. Äfven gemen-!r skapen skulle undfägnas. På de yppigt försedda bor-!s den felades icke de utsöktaste och starkaste viner, :! hvilka af betjeningen rikligen iskänktes. Laget va-;.J rade längt in på natten och ändade först sedan sol-r daterna blifvit fullständigt druckne. Nu frambröto t ur sina intill palatset stötande dystra hälor de ändar till tänderna beväpnade fängarne och störtade sig öfg ver besättningen. Officerarne slogos som förtviflade:! fursten och hans son voro flera gänger i lifsfara. c Slutligen efter två timmars härdnackad strid, då alla. vaktposter blifvit öfvermannade samt de flesta solda-:. ter och officerare lägo i sitt blod, var Honor herre öfver platsen. Han lät 200 beväpnade borgare som q till det afgörande ögonblicket legat doida vid foten r af vallen, inrycka i staden. Carbon ankom med t skeppen från Marseille, tryggade landets frihet och I sjöng denna strof som han hade improviserat på sitt: s IC E i l i S d C t 1 6 1 däck: Ir A La Monaco I La Monaco i Ion chasse et Pon deehasse, Väldeliga jagas, I A La Monaco I La Monaco i! Lon chasse, comme il faut. Jagas som sig bör. t Underrättelsen om denna revolution genljöd mäktigt i Europa, och då de italienska furstarne skydde !l fransmännens granskap, sä lade sig kardinalen af, Savojen i saken. Han gjorde furst Honore de för-!! delaktigaste förslag; han erböd honom värdigheter, penningesummor; Honor betackade sig. Han tog gyldeneskinsorden frän sin hals och lät genom en spansk officer af högsta rang öfverlemna den till guvernören i Milano. I den ätföljande skritvelsen sade han till denne: Jåg ätergifver konungen af Spanien hvad jag af honom erhållit; må han förunna mig bebälla hvad som är mitt. Kort derpå aflade fursten af Monåco ett :esök hos Ludvig XIHI i lägret vid Persignan samt blet på det mest smickrande och vänskapliga sätt ernottagen. Vilkoren i det den 8 Juli 1641 undertecknade fördraget voro. Frankrike förlägger femhundra man i Monaco för att skydda det ät fursten och hans efterkommande; dessa skola för evinnerliga tider föra öfverbefälet äfver besättningen. Konungen förlänar fursten ett med pärskapet förbundet hertigdöme, (Valentinois, i Dromedepartementet, med 800,000 fr. inkomster; upphörde vid feodalrättigheternas afskaffande 1790), samt anvisar honom på andra domäner en pension af 75,000 livres; bansson erbäller ett ärligt underhåll af 9000 livres och ett! kompani kyrassierer. Konungen underbäller i hamnen tvenne galerer till furstens förfogande för att till sjös göra hans rättigheter gällande; bans öfriga provilegier jemtie suveräniteten öfver platsen skulle nono.n oförkränkte bibehällas.r vig i dägret till honom utbetala 75.000 livres och förlänade honom sin orden. Honore mäste naturljetvis hällas skadeslös för sina omitliga besittningar i Spanien, hvilka beröfvades honom genom ott jast 4! NR rt hå pt of RR d Dessutom lät Lud-) adt konfiskationsdekret. följd af detta fördrag: ihryckt hundra med Ekrigsförnödeöheter Ti e i platsen fem keligen försedde un fransmän. Nägra dagar derefter inlöpte en med förindringen obekant spansk galer i hamnen och blef af! fransmännen tagen. hardmal Trivulaio erbjöd fursten i spanska konungens nam: 2,400,009 lizres om han ville förjaga den franska besättnitgen och åter ställa sig under spansktskydd. Genuesarne, som gerna ville stå i godt förständ med fransmännen, men ej! ville hafva dem till granmarshade förklarat sig be! redvilligeatt ätbetala summän; : Det erbjudna priset visar platsens vigt. Frankrike beskyddade det lilla furstendömet Monaco i öfver halft: annat ärhundrade; dess skydd, i det vill nu äter ställa sig under, i i i I I och P : Häktade hustru Natt och Dag var i dåg äter upp: bemtad för rädstufvurättens ö:te afdelning; och biföll i 7 v å h 2 v u