Aftonbladet – 19 augusti 1852, sida 3

Tvenne franska sängers historia. GQa ira! och La Monacov. (a ira! (det skall gå!) sade Franklin då han såg det amerikanska upprorets framsteg. Qa ira, ca ira!v upprepade han efter hvarje Washingtons ocb häns chefers seger. I första dagarne af 1789 ära resolution, ett da capo af den amerikanska, förkunnade Lafayette fransmännen den filoscfiske reformatorns ålsklingsord, och för att gifra detta uttryck en änvu kraftigare äterklang, så att det mätte uppflamma till väldiga gerningar, önskade markisen att göra Qa ira till text och refräng i en sång, hvilken skulle författas af en man ur folket. Valet föll på Ladre, en gatsävgare, i det Lafayetie dock förbehöll sig rättighet att revidera den rimsnidande sansculottens skapelse. Han bekymrade sig icke om valet af ord och deras ställning eller spräkvändningarne; han viHe endast vaka deröfver, att den republikanska häftighetern ej mätte föra versmakaren utom gränsorna för mätts och det passande. I sjelfva verket lät Ladrå ohejdadt hänföra sig. Trenne verser af en mer än brutal cynism blefvo på Lafayettes begäran utstruknea och enligt has förslag ersatta med andra. Jag har framför mig, yttrar författaren till denna uppsats, en autentisk afskrift af den första Ca ira, hvilken sedermera följdes af sä mänga efterbildningar med samma refräng; i kanten af detta manuskript är vid versen: Genom bajonetters makt tecknad iöljande aomärkning: Den försigtige Lafayettes variationer; för hvilka aänmärkaren Ladr ville odelad lemnä siv medarbetare äran. Man vet icke om den förolämpade författaren eller den kränkte republikanen blic kar fram underslöjan af denna ironiskt vidfogade anmärkning. Jag har anledning tro att versen: .Hucdratusen hufvud mäste aft just är den under tryckta, af markisen utstrukna versen. Kompositören Becourt hsade-nyss utgifviten danssomposition : Le Carillon national, hvilken drottningen utförde på sin flygel. Ladre bemaktigade sig den redan populär blifoa visan för att till densamma Sätta sina ord... Men den väl accentuerade, i rask takt framsusande kontradansen med sitt stora oktav omfäng var icke skrifven för ord och för attsjungas. Om icke största försigtighet iakttogs vid utförandet, hvilket sällan skedde, så uteblef icke den obyggligaste kattmusik. Man skrek sig hes och kunde ändi ieko gå sä högt som Carillon. national, fordrade. Dä arbetarne på Marsfältet i första dagerse af Jul 1790 sjöng QCa ira!. så var sängen redan gedau tre mänader bekant. Den debu!erade under natten emel:ån den 5 och 6 Oktober 1789; efter dess toner marcherade folkhoparne till Versailles. Tåfayette; i spetsen för Pariser-nationalgardet, hade af municipalrädet erhållit utirycklig befallning att leda och tygla det rasande täget. Bästa medlet härtill ansägmarkiser vara att uppstämma den af honom: och Ladre genensamt författade sängen och lata den ursintigs nopen framrycka i stormsteg efter Becourts melodi. Då kom turen till den försigtige Lufayeties förbättiogar att blifva utsträkna: Tadrå kunde återställa sin ursprucgliga text och friskt sjunga: Ah! ga ira, ca ira, ga ira! — Ah! det skall så, det skall gå, det skall gå! Les aristocrat å la lanterne; I galgen med aristokraterna; Ah! ca ira, ca ira, ga ira! Ahl det skoll gå, det skall gå, det skall gå! Les aristocrat on les pendra, Man hänga skall aristokraterna. Si on n les pend pas, Och hänger man dem ej, On les rompra, Rådbråkom dem. Si on Nn les rompt pas, Rådbråkar man dem ej, On les brälra, etc. Man bränner dem! etc. Marsfälts-arbetarnes Ga ira var icke den af den 6 Oktober 1789. Hundrådetals sänger författades till len Becourtska kontradansen. Det gafs Qa ira, af alla färger, alla nyanser. La Monacon. Furstendömet Monaco behandias sedan nägon tid af journalisterna med föga aktning. Man tilläter sig till och med skämt och hän emot en verkligen pairiotisk säng, som under namn af La Monaco, im proviserades efter en seger och af Bonaparte bragte . dagen under hans ärofulla italienska fölttåg, Den ranska fältmusikens repertoire räknade då för tiden np oändlig rikedom af ktetecknande, uttrycksfulla visor. De fränvarande orden framträdde för shörarnes abillning: Le chant du depårts, La Montuco,; med tessa stycken inleddes och slöts den morgonmusik, hvärs ljud den franska militärmisiken sände öfver till fienden; bomber och grana!er, kulor och kartescher itsiorde det vanlive ahliost.ectömpsgnementet. År 1804 hade kejsaren undertryckt de republikanskå melodierna; Monagon, efierträdde Marseillaisenv. II bataljerna vid Austerlitz, Friedland, Wagram hade