Aftonbladet – 18 augusti 1852, sida 3

nat nå. 1 dessa dagar reser sig åter i Londons granskap ett nytt tempel till arbetets ära, och ultramontanismen på kontinenten har icke luraktlåtit att i anledning deraf ånyo rasa ut Jemot det pkätterska, England. Sista posten medförde underrättelsen att första pelaren till Ikristallpalatset i Sydenham den 5 i denna månad blifvit upprest. I anledning häraf innehåller Times, en förträfflig artikel, hvilken vi tillåta oss att här reproducera såsom en fortsättning af de betraktelser vi här ofvan tagit oss friheten framställa i anledning af det nya kristallpalatsets uppförande och skriket emot de materiella intressena. Times, i sitt In:r för den 6 dennes yttrar sig som följer: I gär började den andra afdelningen af verldsexpositionens händelserika historia. Under en molnfri himmel och under ett entusiastiskt bifall af ett Istort och utvaldt sällskap upprestes första pelaren till en byggnad, som, om utförandet i nägon män motIsvarar grundläggarhes afsigter, kan täfla med hvilken annan i verlden som helst i lägets upphöjdIhet och naturskönhet, i dess inre amordningar, Dbehag, lätthet ., mångfald och nytta. I den rörande berättelsen om judarnes fängenskap omnämnes, att de, som hade sett och ännu päminde sig det gamla templets glans, göto tårar då de sägo huru mycket det nya stod efter detta. Men i här förevarande fall häfva vi icke att frukta det de ifrigaste beundrarne af 1851 ärs kristallpalats skola hafva anledning att sucka öfver det nya. Men storartadt och omfängsrikt i anläggningen, oändligt mycket rikare i arkitektohisk skönhet, skall det blifva ett värdtecken som ovillkorligt skäll tilldraga sig alla blickar i en af Englands älskligaste trakter, och icke längre inneslutet inom en omätlig stads torg och gator; skall det i landskapet intaga ett lika framstående rum som i Londons historia, och framträda öfver en mäktig stads synkrets, en evig påminnelse midt under det dagliga lifvets sträfvanden och buller, att det gifves sanningar som äro högre än räknetaflans och räntetabellernas, och njutningar som utan rikedom kunna vinnas. Olikt sin föregängare, en skapelse af nägra mänader och ett under tör nägra mänader mer, är det nya kristallpalatset icke bestämdt för en menniskoälder, utan för alla tider. Det är icke en enda sommars lekverk, utan en fortfarande tillvext i medlen till uppfosträn och bildning för England och hela verlden, En ständig marknad, ett magasin med ständigt ny och ständigt vexlande dragningskraft, en sam. manställning af ällt hvad konsten har värdt att skädå, hvad naturen erbjuder af skönhet, hvarje ny uppfinnings naturliga hem, den naturfliga verkstaden tör hela folkets Tsnille och förstånd — öfvertager denna byggnad er uppgift, om hvilken den förra expositionens korta: ärorika uppenbarelse förmådde gifva oss en aning, men säkert ingen fullkomlig och rätt tydlig föreställ: ning. Det är välgörande att se en gammal dömoch att tänka det århundraden igenom samma dyrkan öfvats under detta samma tak; men denna bygehads bestämmelse gör i ett afseende på oss ett längt djupare intryck, ty den skall se och herbergera -uppenarelserna af värt vetandes eviga framätskridande, skall blifva det första vittnet om hvarje seger som menniskan vinner öfver naturens förborgade och sig Tafandsjukt döljande lagar. Haru små och barnsliga äro de triumfer vi redan vunnit emot dem som vänta oss, och hvilken ädlåre bestämmelse kan man gifva t en jorfläck, än att blifva skattkammaren för de byten som menniskösnillet hemföra säsom segertecken frän sina strider på vetandets omräde! Men det Tnya kristallpalatset är icke mindre genom sin varakTtighet utan äfven genom det dermed äsyftade ända: I mälet, genom den till grund för dess uppförande liggande tanken, nägot annat, och vi tro det, nägot större än det gamla. Det gamla var en gåfva af de rike och bildade, som derjemte bar lysande finansiella frukter, men icke var beräknadt på vinst. Det Ivar ett storartadt experiment med folkets smak och I böjelser, hvaraf förtjensten tillkommer upphofsmännes Toch subskribenternä. Det andra kristallpalatset ät lett rent köpmansföretag, och enligt vär äsigt just derför så mycket värdefullare. Med nägon öro höra vi omtalas nägra svaga och misslyckade försök att afkläda det detta sitt sanna väsende och inbilla folk att företaget hvilar på högre, oegennyttiga bevekelsegrunder än som vanligtvis förefinnas hos föreständare och deltagare iaktiesällskäper. Vi glädja oss tvertom deröfver att de arbetande klasserna ha gitvit så mänga bevis på bildad smak, pä skönhetssitne och kunskapsbegär, att ett företag, som uppbjuder alla medel för att tillfredsställa dessa böjelser, är frän köpmannasynpunkt .Irättfärdigådt. Andra städer i Europa äro rika på .palatser, uppbyggda för hvad man utpressat af det bungrande folkets knappa förtjenster. Blott i London skall folket bygga sig ett palats, icke för utpressade tributer, utan för frivilliga gäfvor, icke tör att tillI fredsställa eÅ herrskarenyck, utan. för kapitaler, utlagda för det allmännyttiga ändamälet för att bära en ärlig vinst. Det vore ett missförständ att tro, det köpmanna-associationer blott tjena till tillfredsställandet af lägre, materiella behof. Detta blir visserligen fallet sä länge folket icke känner några högre, nägra ädlare intressen, men i samma förhällande som folket genom bildning och upplysning höjes, i samma förhållande skola äfven sädana sällskaper höja sig, loch sä snart behofvet deraf visar sig lefvande hos folket, så skola vi äfven se att ett aktiesällskap kan vara ett likaså mäktigt verktyg till smakens bil dande och vetenskapernas befordrande, som att de bära oss i flygten öfver jorden eller bryta vär väg genom oceanens böljor. Associationsprincipen bespaTrar oss nödvändigheten af en Augustus; litteraturen behöfver ingen annan gynnare än publiken; och menniskokärleken behöfver icke tigga nägot af de store så länge han bar att uppvisa en fördelaktigt salderande räkning. Det minst lyckliga draget i gärdagens högtidlighet var mähända det pompösa upp räknandet aft de förnäma personer, som ärade företaget såsom dess gynnare. Vi mäste tillstä, att vi med mindre tillförsigt skulle motse töretagets framgång om den berodde af de stores leenden och icke af de ringes gunst. Det sannt häntörande i företaget är, att det hvilar på en princip som gör sådant öfverflödigt, och vi tro det vara ett stort missförständ af Idem som trodde sig kunna föröka deltagandet för en så stor ide genom en tom katalog af utmärkta namn. a SR RÅTTEGÅNGSoch POLISSAKER På anmälan af skräddaremästaren Svensson och v. pastor Remmer, bäda boende inom Kungsholms församling, hölls i dag polisransakning om en sak, som onekligen i hög grad är förtjent af menniskovännens uppmärksamhet och deltagande. Frägan gällde nemligen en misshandling,; som sön dagen den 11 sistl. Juli skulle ha utöfvats mot en ä Danviks hospital intagen stackars fåne, f. inspektoren Johan Fredr. Trybom, af tvänne vid nämnde inrättning anställde vaktdrängar vid namn Jonas Malm2 AE LR