Aftonbladet – 17 augusti 1852, sida 3

Article Image
ken ett par dagar efter stöldens begående af obekant person blifvit egaren återställd, förevar ransakning i dag ä rädstufvurättens femte afdelning, och oäktadt ett vittne intygade att S. blifvit ledsen och förlägen så snart han fätt höra att en poliskonstapel sökt honom, samt ett annat vittne, en hustru Fernström, förklarade att hon tydligen sett S. innehafva en kikare, hvilken vittnet äfven sjelf tittat uti, förnekade S. att han innehaft något sädant instrument. Tillfrägad hvad han sade om Fernströms vittnesmäl, yttrade S. helt lugnt: Jag beklagar henne. För vidare upplysningars erhällande uppsköts målet på 8 dagar. — I dag fortsattes äter ransakningen angående häktade hustru Natt och Dag; renskrifvarne Tengmark och Daner blefvo dervid ytterligare emot hvarandra hörde, enär de förut haft olika uppgifter angående vidimeringen af de förutnämnda händlingarne; nägra väsendtliga upplysningar vunnos likväl icke; dock pästod hustru Natt och Dag att Danår ej talat sanning, troligen derföre att han stod i godt förhällande till handlanden Wilke,. Uppmanad att sanningsenligt bekänna, förklarade Hustru Natt och Dag, att nägon sann upplysning i detta mål aldrig kunde vinnas, enär, på sätt hon förut uppgifvit, målet stode i sammanhang med en familjehemlighet; det oaktadt beslöt rädstufvurätten att, för närmare upplysningars erhällande, uppskjuta mälet till nästa tisdag, dertill utom andra personer, äfven kontrollör Asplund skulle kallas, för att meddela upplysning om Natt och Dags föregående lefnadsöden. — Snickaregesällen Johan Eriksson, i arbete hos snickaremästaren Gertsson, har i gär vädligen omkommit. Erikssons lik anträffadesi går morgon nedsjunkit uti en gyttjehög utanför brädgärden vid Clara sjö. Det förmodas att Eriksson efter att ha flyttat en af honom dagen förut begagnad bät till en brygga, af våda nedfallit i gyttjehögen sedan han förgäfves sökt inkomma genom den vid tilifället stängda dörren till brädgärden. Hr Gertsson förklarade att E gjort sig känd för ett hedrande uppförande och åtog hr G. sig att ombesörja begrafningen. — En 16 ärig gosse vid namn Carl Hjalmar Ringbom blef för nägra dagar sedan häktad såsom misstänkt att frön kapten Lantan ä dess vid Skeppsbron liggande fartyg hafva stulit ett silfverur med vidhängande stälkedja och guldurnyckel. Ringbom, som för kort tid sedan var häktad för lösdrifveri, räddades från korrektionshuset af en aktningsvärd borgersman, som lofvade skaffa honom employ. R. erhöll plats hos källaremästaren Bojsman, men bortkördes derifrån för däligt uppförande. Han nekar nu för stölden af klockan och pästär sig hafva köpt densamma af annan person. : — Muraregesällen Berglund anmälte i dag att han äterfunnit den penningesumma som han i gär vid polisförhöret pästod att poliskonstaplarne vid hans häktande fräntagit honom. Penningarne hade legat uti fodret till rockskörtet. Berglund dömdes att böta 5 rår bko för tylleri och oljud samt erhöll tillrättavisning för beskyllningen, äfvensom konstaplarne hvilka före häktningsätgärden ä flere krogar intagit förtäring med B.; erhöllo allvarsamma förebråelser. .— Poliskonstapeln i Maria-trakten, Sjöberg, hade? går f. m. uti rusigt tillstånd: blifvit aoträffad ä gatan. Införd till polisvaktkontoret hade han med blottad knif sökt öfverfalla den konstapel som anmält förhållandet för öfverkonstapeln. I dag blef Sjöberg dömd att böta för fylleri samt skiljd från sin befattning. : — Timmermannen Eric Wallberg, hvilken såsom han uppgifver, i söndags hit anländt frän Svartviks sägverk i Njurunda socken af-Westernorrlands län; blef samma dag på aftonen häktäd, derföre att hån på Storgatan ä Ladugärdslandet öfverfallit artilleristen n:o 52 Johan Jansson med hugg och slag och derunder dragit knif. Wallberg nekade till angifvelsen, men dä han innehade prestbetyg, som förmodas vara falskt, så qvarsitter han i häkte, intilldess svar ingår å förfrågan om betygens äkthet. Wallberg uppgaf sig hafva uti 6 är tjent vid artilleriet under n:o 85 ä 6:te batteriet och är 1847 erhållit afsked. . — Arrendatorn Olaus Johansson, ä det baron Knut Akerbjelm tillhöriga, uti Huddinge socken, en mil utanför Hornstull belägna stället Segerstorpets, inställde sig i dag uti Poliskammaren och förnyade sin begäran att få i sin tjenst från häktet. uttäga för andra resan stöld straffade f. d. korrektionisten Nilsson. Ehuru hr polismästaren föreställde Johansson det vädliga: uti att lemna. försvar åt en för samhället högst farlig person, vidhöll J. dock sin begäran och ätog sig att sjelf ansvara för de brott Nilsson framdeles skulle begå. Johansson pästod, hvad som dock läter . temligen otroligt, att säväl baron Åkerbjelm som pastorn och inspektoren ä stället lemnat honom bifall att uttaga en sä illa noterad person. Dä J. fortfor i sin envishet, så fick han uttaga Nilsson, men förständigades att inom en timma derefter draga försorg om att Nilsson vore utur staden, ty i annan händelse blefve han genast åter häktad. — Från landsh.-embetet i Stockholms -län ankom förl. gärdag till poliskammaren en så lydande skrifvelse af d. 13 d:s. Sedan länsmannen Dahlqvist till konungens befallningsh. inrapporterat, att statdrängen Ulrich Larsson vid Ekeby i Danderyds socken, hos Dablqvist anmält, att Larsson mänd. d. 9 d:s kl. 11 på qvällen, blifvit ä allmänna landsvägen emellan Kräftriket osh Freskati, af 4 karlar ränad, dervid från honom tillgripits en mörkgrön klädesrock med mörkt foder, en gammal plånbok, en rdr bko silfvermynt samt nägra för Ulrich Larsson utfärdade orlofsedlar, nemligen en af Anders Haglund i Kräkvik, en af byggmästaren vid Djurgärdsvärfvet, en af Jan Andersson i Kesta och en af C. T. Carlbeck i Ekeby, samt att rånarne varit klädda i hvita byxor, jackor och mössor; så och då sannolikt är, att ifrägavarande brottslingar kunna hafva sitt tillhäll här i staden, eller ock de tillgripna sakerna hit infört, har konungens befallningshafvande ansett sig böra meddela kongl. öfverstäthällareembetet underrättelse om tilldragelsen, med anhållan, att kongl. öfverståthällareembetet behagade anbefalla polisbetjeningen att ränarne och det tillgripna noggrannt efterspana. Eresevunan DARE SA

17 augusti 1852, sida 3

Thumbnail