Aftonbladet – 14 augusti 1852, sida 3

hvad parti han ämnade taga under dylika förhålianden, då upplyfte den unge mannen sitt hufvud och tvekade icke ett ögonblick. Han förklarade lugnt att markisens förluster icke gjort minsta ändring i det löfte han gifvit fröken de la Seigligre, och att han var besluten att nu som förr gifta sig med Hålene. ;Jag väntade detta af dig,;gade fru de Vaubert med stolthet; du är min värdige son. Olyckligtvis är det icke nog med hvad jag berättat dig. För att behålla sin egendora vill markisen gifta sin dotter med Bernard Stamply.: Nå väl! min mors, genmälte hr de Vaubert, utan att visa minsta rörelse, om fröken de la Seigliere tror sig utan att fela mot hedern kunna bryta med mig, må hon då vara fri; men jag skall icke anse mig löst från min ed, förrän hon först anser sig vara det. Du har ett ädelt hjerta, Raoul!s utbrast baronessan glad, ty hon insåg nu att allt skulle å efter hennes plan. Skrif nu-genast till röken de la Seigligre. Var stolt, men var äfven öm, så att man icke kan tro det du skrifver endast för att göra din skyldighet. Huru det än må gå sedan, så har du värdigt uppfylt en trogen älskares och riddares pligt.s Utan dröjsmöl satte nu Raoul sig vid skrifbordet, tog fram ett parfymeradt, glaceradt och vapenprydt papper som han medfört från Paris, och skref följande rader, hvilka baronessan läste och gillade, fastän hon önskat något mer ömhet och passion deruti. Så skulle nu fiendtligheterna börja; i baronessans händer var detta doftande, eleganta, med vacker engelsk stil skrifna bref ingenting mindre än en bomb, som, inkastad i fästningen, borde sprida en säker och beräknad förhärjelse. Min fröken! . a Nyss hemkommen har jag blifvit underrät