Aftonbladet – 13 augusti 1852, sida 2

t jag skulle, emot en så bestämdt yttrad motsatt vertygelse hos hrr lärare, vilja yrka fortfarandet af ana metod vid den lärda linien uti härvarande 1äverk. Jag fiuner tvärtom, att, då i följd af den ivioa som synes vara allmänt rådande öfver hela ket rörande den nya metodens förkastlighet, och den tedes sannolikt ej kan komma att i rikets öfriga roverk framdeles införas, den nya metoden ej kan uta vid Carlstads läroverk bättre än i en tidpunkt, i den framvisar så märkvärdigt tillfredsställande Sater som de, hv.lka visat sig vid sednaste läses slut. Då under en sädan förutsättning och till följe af 1 sädan allmän opinion om klassmetodens företräde sh med afseende på den stora vigt, som en sädan vinion nödvändigt mäste anses ega, jag mäste föroda, att en ätergäng i alla fall kommer framdeles st ega rum äfven i Carlstads läroverk till den gamla lassläsningen, synes mig i sjelfva verket den föränring hrr lärare förklarat sig önska vara en ganska assande dfvergäng dertill. Och dä jag icke heller, f lätt insedda skäl, kan vilja yrka bibehällandet af en nya metoden tvärtemot den lärarepersonals öfver;gelse och önskan, som skulle handlägga densamma, i får jag bärmed i underdånighet tillstyrka nådigt eviljande af hvad hrr lärare önskat, likväl med en nda modifikation, hvilken jag äfven meddelat hrr irare och som jag nedanför vägar i underdänighet noderställa Eders Kongl. Maj:ts höga och nådiga röfning. Jag tror mig med så mycket mera trygghet kunna, aktadt min egen öfvertygelse om den nya metodens öreträde, afgifva detta underdäniga tillstyrkande, om lärarnes skicklighet och nit äro för mig en fullomlig borgen för framgången af deras undervisning fter hvilken metod som helst, och som, då undervisingen under deras handledning efter en metod, hvars eoretiska grunder de ogilla, kunnat så lyckas som örut är i underdånighet nämndt, det är otvifvelakigt att den mäste ännu mera vinna framgång efter on metod, hvars grunder de gilla och för hvilkens ramgäång de sjelfva hufvudsakligast komma att anvara. Den modifikation jag deruti önskar är följande: Det är bekant, att under den tid då apologistskoan, hvilken nu motsvarar den s. k. praktiska linien, rar på det sättet skiljd ifrån den lärda skolan, fastän le tillhörde samma läroverk, att lärjungarne af de väda skolorna aldrig läste tillsammans, betraktades ärjungarne i apologistskolan med ett slags förakt. föräldrar, som hade någon förmögenhet, skickade äledes icke gerna sina barn till apologistskolan, utan eldre till den lärda, till stor skada för näringarne. Sedan, dels förut genom den nya metodens införande Carlstads skola, dels sedermera till följe af Eders Kongl. Maj:ts nädiga Cirkulärbref den 6 Juli 1849, rörande de särskilda skolornes förening, detta förhälande blifvit så förändradt, att lärjungarne af bäda skolorna eller af båda linierna äro förenade i samma tum, läsa tillsammans på samma bänkar och hafva semensarama lärare, har detta ofördelaktiga förhälande upphört och lärjungarno af bäda linierna anse sig vara fullkomliga jemlikar; hvilket äter har haft ll följd, att äfven förmögnare föräldrar derefter haf;a insatt sina söner på den praktiska linien, Ehuru speciella fall icke egentligen höra till denna underd. framställning, kan jag ej afhälla mig ifrån, att till bevis på nyssnämnda förhållande anföra det exempel, att en at Sveriges mest upplyste och inflytelserike män, och som beklädt ett af de högsta embeten i staten, insatt tre af sina söner på den praktiska liaien uti Carlstads läroverk; hvilket exempel jag äfven derföre i underdänighet utbeder mig få anföra, att det må tjena till bevis att läroverket i Carlstad icke är sä alldeles utan stöd i opinionen, som man al ätskilliga tidningsartiklar skulle bafra anledning att förmoda. Skulle nu, till följe af hrr lärares förslag, den gemenskap emellan lärjungarne upphöra, som under sedaaste 7 år ägt rum, så är det fara värdt, att det gamla tillständet skulle återkomma, och den praktiska linien, hvilken härigenom äterg:nge till apologistskola, blifva mindre besökt än den förut varit. Förhällandet är för närvarande sädant, att inom den delen af elementarskolan, der den nya metoden är införd, på lärda linien äro Gl lärjungar och på den praktiska 31. Dessutom finaas 10 lärjungar, som tillhöra den s. k. civila linien, hvilka väl läsa latin, men icke grekiska eller hebreiska. — För att nu på en gång gå hrr lärares önskan till mötes och tillika upprätthälla lärjungarnes på den praktiska linien anseende bland sina medlärjungar samt denna dels af läroverket förtroende bland allmänheten, har jag ansett att till det sednare mycket skulle bidraga, om lärjungarne på den s. k. civila linien förenades med den praktiska linien uti undervisningen efter den nya metoden, och klassmetoden säledes ensamt infördes för den lärda linien, hvarigenom äfven antalet lärjungar uti hvardera af de båda sålunda bildade skollinierne närmade sig till mera likhet, då på den lärda linien skulle komma 61 och på den medborgerliga linien skulle komma 41, eftor den proportion, som visat sig under förra läseäret. Jag har dock äfven häröfver velat inhemta brr läs rares tankar, hvilkas svar, härhos i underdänighet bis fogadt, innehåller, att ingenting annat vore deremot ä deras sida att anmärka, än att denna modifikation kunde göra ännu en lärare behöflig. Då emellertid detta är en fråga, som är sednare och ej kan på förhand bestämdt afgöras, och då det, äfven med afseende på det ändamäl rikets ständer afsett med det högre anslaget för läroverken till befordrande af undervisningen i de medborgerliga kunskapsgrenarne, synes mig af högsta vigt att denna undervisning, som isynnerhet äger rum på den praktiska och civila linoien, icke försummas eller tillbakasättes; vägar jag ej, utan med detta vilkor, i underdånighet tillstyrka Iden förändring, som hrr lärare framställt. ) Skulle Eders Kongl. Maj:t icke täckas bifalla hrr lärares yttrade ofvannämnde önskan om förändring i lärometoden med eller utan den modifikation jag för min del endast kan i underdänighet densamma tillstyrka, så lärer väl icke annat återstå, än att underl visningen hädanefter och intilldess den nya skolordningen kan i nåder varda utfärdad, fär fortfara som hittills efter den nya metoden antingen i hela läro. l verket eller åtminstone i nederskolan, hvilkens tvä I sldste lärare bäda förklarat sig vara bestämdt emot Iden gamla metodens äterinförande och betrakta den såsom en ätergäng till nägot sämre; och de tvä eller Åtre öfrige lärarne i nederskolan äro unge män, som erhällit förhöjda löne-inkomster och säledes äro skyldige att undervisa i den ordning, som dem kan kom: ma att föreskrifvas; i hvilket sednare fall hrr lekto rer kunde ordna metoden i de tre fordna öfrersta klasserna af skolan, hvari de förut alltid läst efte den gamla klassläsninger, då hela läroverket blir så ordnadt säsom förhällandet var ända till hösttervainer är 1850. Framhärdar m. m. C. A. Agardh. Carlstad den 14 Juli 1852. Vidimeras. Ex officic IL. G. Sjökolm. res s——— L. G. Sjökolm. (Insändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Uti Aftonbladet för sistlidne gärdag inhemtas af er mm