Aftonbladet – 13 augusti 1852, sida 2

(Insändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Uti Aftonbladet för sistlidne gärdag inhemtas af en elation om det af förläggaren af tidningen Folkets lösts, Franz Sjöberg, instämda mål mot grosshandaren Jac. Philipson angäende rekonvention, att selan svaranden Philipson, som vid vite varit kallad tt inställa sig personligen, vid möälets förekommande senom ombud låtit förete sädana skäl, på grund wvaraf denna personliga inställelse blef, och af domtolen jemväl förklarades, öfverflödig, så hade käranlen Sjöberg, vid tillfrägan hvad han hade att till töd för käromäiet andraga, förklarat sig nu icke beedd dertill (ehuru detta var andra gängen, som sacen förekom), utan anhällit om anstånd, hvilket äfen af domstolen beviljades, och detta på icke mindre in 14 dagar. Uti 14 kap. Rättegångsbalken heter det: Käranlen skall genast vid rättegångens början framte alla sina skäl och bevis.a — — — Frågas säledes, om det icke innefattar ett alltför stort, och man kan gerna säga oförklarligt undseende hos rådhusrätten f r tidningsförlöggaren Sjöberg, att i strid mot det ofvan citerade lagrummets tydliga föreskrift bevilja Sjöberg det ifrågavarande anständet, sä mycket mera, som äberopandet af vittnen eller ny bevisuings införskaffande aldrig kunde komma i fräga för utförandet af Sjöbergs talan, då alla omständigheterna redan ligga för handen i det föregående af Philipson anställda tryckfrihetsätalet, och allt detta så nycket mera, som hela den af Sjöberg anställda rekonventionstalan påtagligen endast innefattar ett nytt försök till och ämne för chikan mot Philipson, hvilket försök enligt all juridisk praxis omöjligt kan leda till nägot materielt resultat, dä Sjöberg haft de högre domstolarnas utslag emot sig, utan endast torde hafva för ändamäl att inför allmänheten kunpa nögot litet bortblanda intrycket af den afbön för Philipson, jemte en månads fängelse, hvartill Sjöberg blifvit dömd för andra smädeskrifter och lögnaktiga uppgifter emot Philipson uti den oranämnda tidningen? Ett serskildt skäl hvartöre det synes förtjena att fåsta allmänna uppmärksamheten på ett förhållande af ifrågavarande beskaffenhet, i stället att älägga honom genast audraga hvad han hade att säga, oller ock afskrifva mälet, är att rådbusrätten visserligen icke lärer hafva nägon tid att förspilla på öfverflödiga uppskof, om sakerna i allmänhet derstädes skola kunna behandlas med behöflig skyndsamhet, urist. ve ENTRE