Aftonbladet – 12 augusti 1852, sida 2

Ven då publiken i anledning häraf vid be-, stämd tid infann sig wvid teatern, efför man: sent omsider att sällskapet redan hade rest från staden, i förtrytelse öfver att det icke hade gått efter önskan med afsättningen. af biljetter, då ännu vid middagstiden ingen blifvit såld. Stadens tidningar klaga derötver att publiken blifvit narrad April, så mycket mera som hr Dahlqvist i tid blifvit underrättad derom, att ran i Frederikshald var van att alltid köpa sina biljetter i biljettkontoret. Man känner nu resultatet af de underhandlingar, som någon tid förts med Ryssland, att nemligen ryska regeringen definitivt bestämt, att det hädanefter skall vara de stackars Fjällapparne förmenadt att fortfara med gina tusenåriga vandringar om vintern in öfver ryska rikets nordvestliga snöslätter. Det vill med andra ord säga, att en stor del af Fjellapparne skall upphöra att existera, antingen alldeles eller åtminstone som Fjellappar eller nomader. Det har nemligen från urminnes tider varit en nödvändighet för dessa men niskor, att om vintern söka näring för sina renar på rysk grund. Hvad afsigten är med detta påbud är icke så lätt att säga. Att den ryska regeringen skulle hafva till egeotlig afsigt att befria sitt land från dessa invandringar synes så mycket mindre rimligt, som Fjelllappens renar om vintern näppeligen kunna göra någon skada, och dessutom ryska Lappar om sommaren äro nödsakade:att-begifva sig ned till de norska ishafskusterna för att låta sina renar dricka sjön, hvilket såsom repressalie troligen för framtiden skall nekas dem från norsk sida. Hvad ryska diplomatien härmed menat är således svårt att utfundera, men att någon djupare mening ligger derunder kan man väl antaga. Emellertid torde saken kunna anses inpraktikabel, så länge Lapparnes nomadlif fortfar; ty att hålla gränsvakt är en omöjlighet och att ihjälslö eller fåvga Lapparne med deras djur blir mycket kostsamt, om icke omöjligt, för sjelfva den ryska sgjelfherrskarmakten.