Aftonbladet – 11 augusti 1852, sida 3

nerligt bref från f. d. K. Gustaf Adolf till sir Sidn. Smith, i hvilket ban bland annat yttrar: qwil sperait, Ique son fils Gustave, un moment qwil atteindroit sa majorit, auroit se prononc drun manigre digne de luäi, de son Pere et de la nation suedoise, qui Pa exclu de tbrone:s De la Gardie säg häri en ryskbourbonsk intrig öchtätikte på furstars tacksamhet, då utom Carl Johan ryska kejsårös aktier kunnat djupt sjunka och :bourbonernes kanske aldrig uppstigas. Dä emellertid inga inom landet ville bjelpa till att oroa, tröttnade män för en längre tid. 1828 i Nov. talades i Stockholm om prins Gustafs uppslagna förtlofning med prinsessan Mariane at Nederländerna, sedan förmäld med preussiska prinsen Albrecht. Orsaken var prins Gustafs fordran att kallas svensk kronprins, ätminstone Prins af Wasa i officiella dokumenter. Han var envis till:den grad, att prinsessan bön föll hos sin fader, Hollands konung, att ej nägot äk tenskap skulle bli af. 1836 den 30 Juni talade Grefve J. De la Gardie med grefve Schulenberg om f. d. kronprinsen. Grefte Sch. förklarade bozom sä underlig i sitt sätt: att vara, att han egde fä, snart sagdt inga vänner; att han läst mycket, men att hans education var toute å fait de femme; att han visst i Ssterrikisk tjenst hår ett regimente och nyss blifvit generalmajor, men att han i militäriskt hänseende är högst oskicklig, så att han säkert aldrig kan föra sitt regimente, helst hån som ryttmästare ej en gång kunde föra sin sqvadron; häller af att moquera sig öfver alla, under det han söker sällskap, då hans szemäl (en cousine, Prinsessa af Baden) deremot, som ar mycket högfärdig, synes ingenstädes utan vid hofvet och saknas ej eller nägorstädes. Prinsen var ej eller lycklig i detta sitt: äktenskap. :Pollier ansägs ba med flit förfelat prinsens uppfostran säsom prins, i afsigt att bilda honom till n lycklig och bra privatman, men oskicklig för det slippriga farstelifvet vAussi a-t-il perfaitement russi, car cest bien le prince !e plus inepte qwon Ppuisse voir,; viss att han minst var skickad att återvinna konungariken. Om prinsens sedtste historia kan blott sägas, att ban, da Sverige 1821 uibetalt f. d. kungliga familjens hela förmögenbet och anslag i ett kapital och f. d. kopungen: uteslutit sig sjelf frän delaktighet näri, började en föga bedrande tvist med sina systrar, inder pästäende att han säsom född svensk adelsman var berättigad att ärfva dubbelt mot systrarne. Hans väger n. v. storbertigen af Baden Carl Leopold FreIrik, som 1819 förmälts med Sofia Wilhelmina at Holstein Gottorp, uppträdde skarpt mot prinsens preension. De grundbesittningar, hvilkå meodren sträf rade att få inköpta för sin son, och hvartill Ryssland, öogland och Frankrike lemnade hvar sin million francs amt. Österrike !, och Preussen !, million, blefvo lock a drig inköpta. Pollier ökte denna fond mycket senom djerfva fondspel, men innan något furstendöne: inköpts, bvaraf prinsen kutide bära namn, hade le olyckliga fopdspelen nästan reducerat prinsens förnögenhet till bans ej stora militärtraktamente, cirka 3000 floriner C. M. Prinsen inträdde i österrikisk krigstjenst, som öferste-löjtnant vid ett Uhlanregimente, förlaggdt i Miano. Mindre skicklig som ryttare, öfvergick han till nfanteriet, der han blef chet för en vacker grenalierbataljon (Prinz von: Schweden, :ednare kalladt Prinz von Wasa). Derpä erhöll han ett ungersktinanteriregimente f. d: Giulay, blet småningom geneal-major och generallöjtnant, egande sina tjensteefattningar bäde som: brigadier och divisionär inom Viens murar. Under sista krigsrörelserna i Österike, Böbmen, Ungern Och Italien har han ansetts användbar af det ens partiet så väl sem det andra jsterrikes generaler dolde sällan för umgängesvänner, tt prinsen saknade sä Fäl enskildt som offentligt tillragande egenskaper, lika oförtäckt talande om brist ä militärisk hällning-och hans ohbjelpliga confusion i nanöver, som retsamma pretensioner och kylande telhet i umgängeslifvet; I hans hyrda boning, erehertigirnan Beatrixs palats (Herrengasse i Wien) ägs en stelhet i etiquett och anspräksfullhet, ojemnörligt mer erinrande om Gustaf IV:s hof, än dennes m Gustaf III:s. Ofta måste kejsarinnan Carolina ugusta skydda prinsen för kejsar -Franzs misshagl ch hans kamraters ovilja. q Efter finanskatastrophen omkring 1840 måste prinen flytta ur palatset till ett högst tarfligt qvarter i irstaden Leopoldstadt. Hans syster Amalia Maria Charlotta bodde hos hoom under hans äktenskap; men förmådde ej hindra ess olycka. Gemälens rättsinnighet erkändes alltänt. Deras enda lefvande barn är Carolina Frerika Fransisca Stephanie Amalia Cecilia född den6 ug. 1833. 2