Aftonbladet – 7 augusti 1852, sida 2

2 läsa: sitt öde denne mans ansigte,. och öfvergick från förtviflan till hopp, allt: efter de uttryck som den trolösa advokatens fysionomi antog. Hr -Markisv, sade han slutligen, lagen äl tydlig; Bernard Stamplys rätt är tydlig. Mer som det icke finnes något i lagen som icke kan-bestridas, tror jag att ni med, mycker list och slughet skulle kunna disputera Bernard sina rättigheter. Men det är just knuten för att kunna göra det, fick man betjena sig af lagens hårklyfverier, och ni, markis de de Seigligre, ni skulle aldrig samtycka till attinveckla er i chikanens slingerkrokar,. Aldrig, min herre, aldrig!,. svarade markisen, stolt; bättre är att kasta sig ut genom fönstret än sopa trappans smuts. Jag var säker derpå, återtog Des Tournelles. Dessa: känslor äro alltför -ridderliga föl att jag skulle vilja. bekämpa dem. Tillåt mig endast anmärka att det är fråga om edra förs fäders stamgods, om en -millions förmögenhet, om er dotters framtid, och er ätts tillkommande öde. . Detta allt. bör man; taga : betraktande. Jag vill nu icke tala om er, hi Markis; ni har :det oegennyttigaste hjerta som någonsin. klappat i ett menniskobröst, och fattigdomen förskräcker er. mindre än en fläck på er sköld. Armodet kommer er icke att rysa; ni skulle kunna lefva på vatten och bröd. Det är ädelt, det är stort, det är bjeltemodigt! Jag tycker mig redan se er utan att blekna återgå till. fattigdomen. Vid denna. tafla rörs mitt hjerta .och: min-själ. hänrtyckes,. ty. med skäl har man sagt, attdet skönaste skådespel man kan se, är den starke mannens strid med mötgången; Men er dotter, hr markis, er dotter! Om ni vill, antaga Oedipes roll, kan ni gifva detta älskvärda barn Antigones? Skulle; ni kunna, obeveklig som Agamemnon, offra dem. na nya Iphigeni på stolthetens, sjelfköänslans