Aftonbladet – 6 augusti 1852, sida 3

sista hopp, lät han en dag tillkalla advokaten, uttydde saken i korthet för honom, för. att få veta om något hederligt sätt fanns att blifva qvitt Bernard, eller åtminstone förmå honom till. en-förlikning.som icke skulle blottställa hans Era eller förmögenhet. Denne namnkuns nige jurist, som hette Des Tournelles, var en liten slug, listig: gubbe af god civiladel, och som på -denna.grund. föraktade aristokratien, och särskildt familjen de .la BSeigligre -som 1 alla tider behandlat. borgarståndet .som . pack och slödder. Dessutom hade han bibehållit minnet af ett möte då adelsmannen behandlat honom ganska illa; en -händelse som passerat för 30 år sedan, länge sedan glömd af markisen, men som ännu grodde i den förolämpades hjerta. . Herr. des. Tournelles. blef förtjust öfver att se markisen:i en så -förtvifiad ställning. Efter att noga hafva undersökt saken, efter att hafva förvissat sig om att Stamlys gåfvobref till sin! herre verkligen upps hörde att vara giltigt så snart Bernards tillvaro var bevist, fann han ett illslugt nöje uti att få visa den gamle: adelsmannen, icke endast att intet medel fannsattblifva qvitt Bernard, utan äfven att denne bokstätligen hade rätt att sätta markisen och hans dötter. på bara backen. Den gamle räfven nöjde sig icke härmed. Han bevisåde och försvarade den princip som återinsatte Bernard i sin fars rättigheter; han utvecklade lagstiftarens mening; han påstod att lagen, i detta fall, långt ifrån att vara orättvis som markisen tyckte det, var förutseende, rättsenlig, vis och moöderlig, Fåfängt beklagade sig markisen, fåfängt beskyllde han republiken för öfvervåld och inkräktning, fåfingt sökte han förklara att han hade sin förpaktares ärlighet och icke ädelmodatt tacka för återfående af sin egendöra, fåfängt försökte hån slingra sig undan genom tusen kryphål; juristen bevisade honom höfligt att repu