Aftonbladet – 6 augusti 1852, sida 2

ket klarsynthe för att märka hvad som föregick i de ung hjertan; men markisen, som var lika: klok. kärlek -som politik, kunde alrig komma å den tankan att hans dotter kunde blifva kär i hans fordne förpaktares son. Fru de Vaubert å sin sida, som -med all sin skarpsinighet dock aldrig anat kärlekens makt, knde icke förmoda att Bernard kunde fördunta Raouls bild. Fröken de la Seigligre var ka okunnig. Detta barn visste så litet om kileken att hon trodde sig älska sin fästman; ch auseende sig som Raouls maka inför Gi, trodde hon sig blott handla idelmodigt mc Bernard; och öfverlemnade sig utan missbende till hemliga böjelser som drogo henne tl honom. Hon jemföre väl någongång den enes ärorika ungdom 1ed .den andres sysslolösa lif; hon förvånade väl ibland att finna älskarens bref mindre linnande och ömma än gonens bref till sin far. Då Bernard med gnistrande ögon, brännane vältalighet talade om strider och ära, eller tum: betraktade henne, kände väl Helene enwinderbar rörelse som hon aldrig erfarit i in vackra. fästmans närvaro; men huru skue hon kunnat ana till kärlek vid denna själss darrning, hon som hittills ansett kärleke som en stilla, lugn känsla utan oro och fvirring, utan smärta och utan fröjd. i Bernard njö utan att göra reda derför, af den berusningsom omsväfsade honom, de begge unga vo ständigt tillsammans, försökte ömsesidi; komma hvarandra att glömma sin svåra ställng; Hålene fördubblade sin äskvärdhet, Baardsin: ödmjukhet, och förstodo icke att nder denna fina grannlagenhet kärleken fan insmugit sig, Emellertid fiogorde en då en-dunkel aning derom, Kort innan 3ernards ankomst till slottet, hade markiseiaf ett infall, som var honom