Aftonbladet – 5 augusti 1852, sida 2

FRÖKEN DE LA SEIGLIERE). AP JULES SANDEAU. Dåbegge tassarna undergått samma operation, drog det vackra barnet fram en liten fil med elfenbensskaft, upplyfte sakta det med rik gullman omgifna hufvudet, öppnade varsamt dess tjocka käkar, och afsågade en dubbel rad af fruktansvärda tänder. Om patienten någon gång lät undfalla sig en dof rytning, stillade hon honom genast med blick och ord. Då nu lejonet var beröfvadt både klor och tänder, steg den unga flickan upp, och tjenarne skyndade fram och förföljde djuret, som flydde utan motstånd med hängande svans och slokiga öron. Bernard drömde, att han midtuti ett snöfält, under en iskall himmel, sågen herrlig lilja spira upp och sprida vällukt ikring sig; men då han nalkades för att plocka den, förändrade sig den konungsliga blomman till en ljusalf med svarta ögon. och, gyldne hår, som bortförde honom genoms-skyarna till en blomstrande strand der evig vär herrskade. Raoul drömde att det var hans bröllopsdag, och att i det ögonbiick han skulle öppna balen med den unga baronessan de Vaubert, blef han. med bestörtning varse att han satt sin halsduk-bakfram. Vil. Fröken de la Seigligre ensam vakade. Stödd emot karmen af eu öppet fönster, pannan lutad mot handen, som öfverströmmades af herneg gyllne flätor, lyssnade hon tankfull på de dofva Jjud, som uppstiga från de sofvande filten; det porlande vattnet och trädens svsning, det var naturens nattliga concert, den stjernströdda nattens ljufva språk. Med dessa ) 86 A. B. N:o 167—170, 172-178.