Aftonbladet – 5 augusti 1852, sida 2

verldens dom mäste vara med och för öfrigt ses med nöje då de äro hållna i en ganska munter ton och ingalunda smaka af det docerande, som i allmänhet gör tendensstycken så osmakliga. tskilliga roller ätergåfvos ganska förtjensttullt och vi mäste i detta afseende i främsta rummet erkänna det utmärkta sätt hvarpå fru Isberg ger oss bilden af en af dessa societetslifvets huggormar, som med sin hala och rörliga tunga ge mördande stygn ätnästans goda namn och rykte. Hr Isberg säsom Farbror Florian förnekade icke heller den lugaa mätta och goda urskiljning man är van att hos honom värdera, och hr Schwartz framställde med ledighet och god takt den på villovägar förirrade Robert., Den talrika personal stycket erfordrar gör det för öfrigt naturligt att en sommarteaters resurser ej kan medgifva att alla rollerna blifva väl besatte. Emellertid synes det oss som nägot mera skola skulle kunna borttaga ätskilligt af maner hos en del af truppens sujetter, såsom t. ex. de hos fru Schwartz ständigt återkommande böjningarne på hufvudet, com väl kanna vara ganska täcka, men ej alltid äro rätt väl på sin plats. Sluiligen mäste vi förnya en af oss tilltörene framställd anmärkning öfver de kantigheter i spräket som förekomma i Djurgärdsteaterns öfversatta stycken och hvaraf äfven här fanns ett och annat spär. Dialogens närmande mera till det vanliga samtalsspräket torde äfven böra rekommenderas, så att man undveke sädana stötestenar som t. ex. det aldrig i samtalsspräket förekommande alltför breda hafva, som numera ej sällan undvikes äfven i skrift.