Germain, sade markisen, för herrn till sina rum. Det är samma våningo, tillade han, vänd åt Bernard, som er far länge bebodde.v ,Det är verkligen orätt af oss att så länge hafva förlängt aftonen, sade fru de Vaubert. ,Vi borde kommit ihåg att ni behöfde hvila; men vi voro så lyckliga att se er, och såintresserade af att höra er! förlåt ett fel som icke kan ursäktas på annat sätt än af er underhållande berättelse.n ;Sof godt, min herre, sade markisen; tio timmars sömn skall hvila ut er. I morgon efter frukosten skola vi genomströfva skogarna och skjuta några kaniner. Ni bör älska jagten: det ör krigets afbild. Min herrex, sade fröken de la Seiglisre, ännu helt upprörd, glöm icke att ni är i ert hem och bland vänner som skola göra sig en pligt och glädje af att läka ert hjerta, att utplåna derur sjelfva minnet afdess lidanden. Min far skall försöka att ersätta er den far ni förlorat, och jag skall blifva er syster, om ni vill det.s Om ni tycker om jagt, ropade markisen, så lofvar jag er dem som äro riktigt kungliga. Till. och med kejserligar, afbröt honom fru de Vaubert. Jan, återtog markisen, riktigt kejserliga. Jagt till fots, till häst, parforcejagt, räfjagt, rapphönsjagt. Vid Gud! om ni behandlar räfvarna som österrikare, och vildsvinen som ryssar; så beklagar jag skogarnas innevånare., Jag hoppas, min herre, tillade fru de Vaubert, att ofta få det nöjet se er i mitt-lilla hem. Er värdige fader, som hedrade mig med sin vänskap, trifdes rätt väl vid mitt bord och min eldbrasa, Vi skola tala om honom å samma plats, der han så ofta talade om er. God natt, herr Bernard, sof godt, sade