Aftonbladet – 3 augusti 1852, sida 3

RER A RS Rts keeRSSRT rr äetR ERK RR —— blå strumpor, sin parkumsväst och sina knäbyxor, man kände tagit honom för en patriark. Ja, han var verkligen en patriarko, tillade; fru de Vaubert med värma. Min själ! utbrast markisen, patriark eller; intet, så var det en bra karl. i Så god, så enkel, så älskvärd! återtog fru de Vaubert. Och icke dum!s sade markisen. Med sin trohjertade uppsyn, hade han ett sätt att uttrycka sig som verkligen var förvånande.r Så snart han syntes samlade man sig ikring honom för att få höra honom. j Det var en filosof. Man frågade sig då man hörde honom, hvarifrån han hemtade allt hvad han sade.n Han hemtade det ur sin sköna själ, tillade fru de Vaubert. : sOch hvilket präktigt lynne!, ropade markisen, i sim ifvers valltid) glad; alltid nöjd; alltid färdig att fägå någonting röligt.. Jan, sade fru de Vaubert, han hade här bland oss återfunnitsitt goda lynne sin naturliga glädtighet och sina lyckliga infillen. Länge skadade af enslighetens röst, återtogo dessa älskvärda egenskaper, 1. vär familjkrets, sin naturliga glans och friskhet. Han sade beständigt att vi gjort honom trettio är yngre. På sitt vackra bildspråk. liknade han sig vid en gammal stam, betäckt af friska skott. Det är sannt att han var en förträfflig varelse, som man icke kunde känna utan att älskan, sade Helene i sin ordning, som uttydde fadrens och baronessans artighet mot Bernard efter sitt eget hjertas fina grannlagenhet. Han, riktigt tillbad sin kejsare, återtog fru de Vaubert. -Det var ieke. väl om man motsade honom i detta ämne; Med hvilken värtia, hvilken entusiasm talade han icke om den store mannen! Han talade ofta om honom, och det var intressant att höra honom.,