Aftonbladet – 30 juli 1852, sida 2

tidpunkt som för Raoul ännu syntes alltför aflägsen, ingaf fröken de la Seiglisre hvarken fruktan eller. glädje, hon såg. den nalkas utan längtan eller motvilja; Hennes samtal med Stamply öch Bernards bref söm hon ofta genomläst efter den garales död, hade kommit henne att göra dunkla jemnförelser, som just icke utföllo till deh unge baronens fördel; men detta var henne alltför otydligt och obestämdt för att hon ehs skulle .kunna göra. sig reda derför. Det var dessutom en. alltför ädel själ för att ens kunna ana möjligheten af att kunna bryta ett gifvet löfte. Förlofvad med Raoul ifrån den stund hon kunde begripa meningen af detta ord, ansåg denädla flickan sig trolofvad inför Gud. Dessutom tyckte markisen om detta giftermål; Raoul dolde under en fin yta. af. behag och älskvärdhet. sitt intet; det attades honom icke sin ålders --liflighet elle gin Kasts förtjäsände egenskaper, och fru de Vaubert, som vakade öfver honom, underlät aldrig att med sin fintlighet : öfverskyla hans brist på snille. Alt gick bra, då en oväntad händelse kom emellan. Man firade en dag i slottet konungens födelsedag; tredje årsdagen af markisens äterkomst, samt Raoul och Hålönås förlofning. Denna tredubbla högtid hade församlat på slottet hela stadens och ortens adel. Vid nattens inbrott blefvo slottet och parken illuminerade, ett fyrverkeri aforändes på höjden af kullen; bedan öppnades balen i salongerna, under det böndfolket dansade utanför utider träden vid gäckpipans ljud; Fru,.de . Vaubert, som stod vid målet af sin Erelystnaäd, sökte icke dölja