Aftonbladet – 28 juli 1852, sida 3

ler? Slumpen har fört oss tillsammans; ert öde intresserade mig. Jag känner att jag ärer er tröst, och höll mer utaf er derför. Emellertid händer det en dag att den elaka, afund: sjuka verlden skiljer oss åt. Mitt hjerta suc kar ideröfver, ert eget blir oroligt. I följc härutaf föreställer jag mig, kanske dåraktigt att om ni genom att återkalla markisen de le Seigligre och hans. dotter, och tillbjuder den att dela en förmögenhet som ni intet gör med. skulle ni förskaffa er ålderdom lugn och fric och aktning. Min inbillning hänryckes här utaf. Jag-ser er omgifven at kärlek och vörd: nad, i stället för att brytas, tillknytes vår vän. skap än fastare; verlden som föraktar er pri sar er; de röster som förbannade er, välsigne er; Gud har beröfvat er en tillbedd son, har återgifver er en tillbedjansvärd dotter. Vic derna tafla: hänföres: min själ; denna-id un: derställer jag ert omdöme. Antagom, att jag drömt... Gå, och blif lycklig... Jag villtro at jag-kanhända öfverdrifvit olyckani er ställning Ni tycker om ensligheten, naturen är vacker. ver:den är icke: afundsvärd. Ni är rik, för mögenhet: är dock en ganska angenäm sak jag: önskar innerligt att den måtte hålla ei skadeslös för resten.r Sedan hon yttrat dessa ord med. en lätthe och naturlighet som förbryllade gubben, steg fru de Vaubert upp, föregaf en visit i grabnskapet och aflägsnade sig samt lemnade Stamply ensam med sina betraktelser. a Dessa reflexioner voro icke de gladaste, Stampiy gick sin väg, föga förtjust ar ett förslag som han icke. i någon mån gillade, äfven om det blifvit uppgjordt för hans lycka. Def var en gammal hedersman; men vi hafva icke sagt jalt hän. ver. ett; helgon, , Det fanns til exempel-hos honom. en böjelse emot hvilken alla fru de Vauberts vinkar skulle stranda. Det är icke sällsynt att finna hos dessa mjuka.