Aftonbladet – 28 juli 1852, sida 3

båda ifrågavarande tidningar derefter genom den tjenstvillige insändaren utgjutit sina bekymmer öfver det högst förunderliga i undertecknads handlingssätt, att oaktadt en sådan kungörelse verkligen funnits och blitvit uppläst i kyrkorna, jag likväl kunde tillåta mig att förneka all andel i de 27 wermlänningarnas lockande till Gottland,. Allt detta låter förträffligt; blott en sak är dervid att anmärka, nemligen att de honetta yrkesbröderne,; som vilja mig så väl, råkat uraktlåta att omnämna, hvad som likväl icke kunnat vara obekant för deras insändare, att nemligen ifrågavarande kungörelse upplästes år 1850, eller för två år sedan, äfvensom de sannolikt af förbiseende icke varseblifvit, att jag till svar på anfallet alldeles icke svarade, hvad som i sjelfva verket hade varit en orimlighet, att jag icke kände till något af hvad som tilldragit sig med arbetena på Gottland och personalen derstädes, hvarken nu eller tillförne, utan endast hvad:som hörde till denna saken, nemligen att jag ej vore i tillfälle svara något på de tjugosju wermlänningarnas skrift, emedan jag ej haft någon befattning med förberedelserna för deras resa till Gottland, eller de underhandlingar som i sådant afszende ägt rum detta år; hvilket ock sedermera bekräftats af de från Gottland insända upplysningarna. Nu frågas: Kunde Svenska Tidningens redaktion, när den införde den så kallade insända artikeln, sakna kunskap om sistnämnda upplysningar, som sprida tillräcklig dager öfver rätta förhållandet? Svar: Omöjligt; ty först och främst hade de stått införda i hufvudstadens båda mest spridda dagliga tidningar; för det andra presenterade sig den ,insända artikeln just såsom föranledd af dessa upplysningar eller af mitt svar, och förutsatte således kännedom deraf. När detta ej kan bestridas, så frågas vidare: hvarföre har Svenska Tidningen helt och hållet förbigått dessa upplysningars innehåll? visar icke detta, med full bestämdhet, att Svenska Tidningen genom sitt förtigande just af de väsendtligaste fakta i målet, dem som upplystes af förhörsprotokollerna, haft för afsigt att mot bättre vetande framställa förhållandet till mehn för mig, uti en ensidig och sanningslös dager? Men man varseblifver med den ifrågavarande insända artikeln ännu ett annat syftes mål, nemligen att underhand insinuera eller låta förstå, såsom skulle i mitt svar, hvilket hade afseende på fallet med de tjugusju wermlänningarna, legat något slags tyst förutsättning, att det i sig sjelf skulle -hafva legat något oriktigt uti att genom kungörelser erbjuda arbetsförtjenst vid odlingarna på Gottland. Långt ifrån att så är förbållandet och utan att direkt inlåta mig i skrift vexling om hvad som angår arbetsbetingen vid bolagets egendomar, hvilket allt tillhör förvaltningen på stället, ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att den åberopade, år 1850 upplästa kungörelsen, på hvilken dessutom är utsatt, att den var tryckt nämnde är, icke vittnär till mehkn utan till fördel för bolaget, i afseende på arbetsfolkets vilkor och behandling på ön, enär personer, som på grund af samma kungörelse år 1850 begåfvo sig till Gottland på : försommaren och återvände på hösten, sedermera återkommit för att ånyo söka arbete; utan att taga i betraktande det allmänna förhållandet, att om behandlingen och vilkoren hade varit sådana, som man låtit påskina, så hade väl icke under de följande åren intröffat hvad som nu skett, att dels samma personer. som förut varit sysselsatte vid arbetena, dels andra dem föijaktige, ånyo kommit öfver att erbjuda sin tjenst åt bolaget, till ett antål af flera hundfade. Allt detta är i öfrigt redan så tillräckligt upplyst, att det ej torde behöfvas att orda vidare derom. Deremot har det synts mig, att en så uppenbar partiskhet, som den politiska antipathien vid detta tillfälle ådagalagt, äfven i fråga om enskilda affärsförhållanden, förtjenar läggas i dagen såsom ett bevis på att det konservativt reformerande partiets -adjutanter inom pressen i sin lilla mån icke försmå att upptaga och utöfva Loyolas bekanta regel: ändamålet helgar medlen, hvilken nu är så mycket på modet såsom politisk moral hos dera, som styra kurs för fulla. segel med den reaktionära vinden — så länge det räcker. Stockholm d. 27 Juli 18352. L. J. Hjerta. ROVERS Postskriptum. En del af H.M. Enkedrottningens hofbetjening har i dag på eftermiddagen anländt.