Aftonbladet – 26 juli 1852, sida 2

samt skogshushällning. Angående den sistnämnda voro tankarne delade, huruvida staten skulle mera positivt ingripa i den enskilda ekonomien eller icke, nen alla instämde i fruktan för skogsbrist, derest ej vättre hushållning med skogen vidtogs, hvarvid bland andra bevis på missbushällning äfven anmärktes, att Paklu bergslag, som eljest är en stor förmyndare för ortens skogar, helt nyligen skall hafva affält och svedat en af detta bolag inköpt skogstrakt. Svedjandet insågs högst skadligt och Fahlu läns tidning, som redogör för mötet, instämmer i samma äsigt, äberopande, att -skogseldar oftast uppkomma genom den :anklösa värdslöshet, hvarmed man gär till väga vid svedjandet, synnerligast i de öfra Dalsocknarne. Äfven diskuterades om den nytta en minskad husbehofsbränning medfört för ladugärdarnes tillvext samt frägan om upphörande af jordbrukets uteslutande privilegium å bränvinstillverkningen. En bestämd opipionsyttring uttalades emot nyttan och behofvet af denna handtering. Förre riksdagsmannen Anders Ersson försvarade husbehofsbränningen samt ville att, så länge bränvinsbränning vore tiliäten, rättigheten dertill endast skulle tillhöra jordbruket, men förklarade att, om ett allmänt förbud emot denna tillverkning kunde åstadkommas, han likasom bondeständet i allmänhet, derpå gerna skulle ingå. Sedan man beslutat att nytt möte skall hällas nästa år, hvartill tjenligt ställe i provinsens södra del skulle utses, afslutades detta landtbruksmöte, vid hvilket för öfrigt förekom exposition af landtbruksredskaper, väfnader m. m., och uppgifves att belåtenheten med mötet varit allmän, utom i afseende pä restaurationen, hvilken skall varit sä illa arrangerad, att de flesta blefvo utan middag. pen — Boskapssjuka har yppat sig på nägra ställen i Klinte, Fröjel och Eiste socknar på Gottland. Oxar och kor, som ansägos friska, funnos inom nägra timmer döde på marken. Straxt efter rapportens inhändigande befallde konungens befallningshafvande djurläkaren att utresa för att undersöka förhällandet, och att lämpliga botemedel, i fall nägon smitta yppar och sprider sig, skyndsamligen anordna. AR