Aftonbladet – 24 juli 1852, sida 2

— Angående landshöfdingen grefve Liljencrantz ötverklagade beslut emot handelsrörelses bedrifvande i Sorunda socken yttrar Budbäraren följande: Låndshöfdingens beslut, mot hvilket ock landssekreteraren reserverat sig, grundas derpå, att Sorunda allmoge besöker Stockholm för ätt sälja sina skogsprodukter, m. m. Detta skäl visar, att denne embetsman aldrig mätte hafva tagit kännedom om huru med denna allmoges handelsrörelse verkligen tillgär. Just i följd deraf att Sorundabonden nödgas infara till Stockholm för att uppköpa sina behof, hitför han i små, oftast illa värdade partier, sind träväror, hvilka, sedan de väl ditkommit; missbjudas. Han nödgas likväl sälja dem till vanpris, för att få litet penningar till sina uppköp, och vanligen blifver tillPängen så otillräcklig, att trösten för den misslycka de spekulationen sökes i bränvinet och på krogarnei hufvudstaden. För att bedrifva transporterna svältfödas ett eller par höstkreatur, i stället att om bonden kunde afsätta sina produkter ät upphandlare i orten och der köpa sina behof; han skulle kunna hälla nägra flera fökreatur och fär, samt derigenom förbättra sin ladugärd och sin gödseltillgång: Med ett ord: Sorundabonden skulle säkert komma i vida bättre ställning, om han ej behöfde ständigt besöka hufvudstaden: och första medlet till denna förbättring voro just, att en ordentlig landthandel i orten kom i gäng.