ättade hura som baronen, just då han återsöpt slottet och tvenne små farmer, som ut sjorde hela egendomen, dött utan att hinna; verkställa de reparationer och. försköningar: som skulle sätta byggnaden i stånd att på ett passande sätt emottaga fru baronessan och hen1e8 son. Fru de Vaubert var tillintetgjord; Raoul kunde knappast fatta allt hvad ban såg och hörde. Utmattad af resan och så mycken sinnesrörelse, insomnade den unge baronen på en trästol, och hans mor passerade natten i den enda säng som fanns i huset. Dagen derpå, då hon gick ut ur sitt rum, mötte fru de Vaubert Raoul, som sorgset vandrat i sina förfäders slott. De sågo på hvar-; annan utan stt yttra ett ord. Emellertid gjorde! baronessan sig ännu några förhoppningar; men då man brutit förseglingarna och tagit reda! på arfvet, vare sig att herr de Vanbert å ena sidan förstörde hvad han å andra förtjenat, eller bedrog sig-sjelf öfver resultaterna af sina spekulationer, nog af, hans hustru och son fingo snart veta att hela deras arf bestod i slottet, såsom det än i dag ser. ut, tvenne emå former af medelmåttigt värde och en sumraa af 50.000 francs, som baronen deponerat. hos sin notarie några dagar före sin död. Detta var allt hvad de egde. De inrättade sitt lif ganska anspråkslöst, och den ståt de förde i sitt baroni öfversteg icke det micsta den de fört i landsflygten. Men andra, icke mindre grymma slag voro fru de Vaubert förbehållna. Ju längre hon; lefde i detta af revolutionens plog genomskurpa ech i oändlighet stycksde land, ju nogare hon bemärkte hvad som föreföll i Frarkrike, fom då var stort, blomstrande och höljåt af ära, ju mer hon studerade landets ställning, och sög de nyskapade egendomarna reden oantastliga genom. fiera års besittning och kelgade af lagen, fattade hon hela tomheten och