Aftonbladet – 23 juli 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 23 Jul. Inom vårt affärslif finnes en handelsgren, som är af den beskaffenhet, att ju mera den tillvexer, desto sämre blifva resultaten, och om den komme att allmänt utbreda sig bland våra affärsmän skulle den blifva en verklig olycka för landet. Denna handelsgren är lcveranshandeln med bränvin och spanmål. i: Att spekulationen omfattar köp och försäljningar af varor, som framdeles skola på bestämd tid lemnas och emottagas, öfverensstämmer naturligtvis helt och håltet med de aldra bästa handelsprinciper, ty det ligger oftast både i köpares och säljares intresse att kunna på förhand beräkna sin tillgång på varor och sitt behof af kapital för deras omsättning, och emot leveranshandel i allmänhet finnes således icke ringaste skäl till anmärkning. Då levereringstiderna blifva bestämda äfven för en mera afligse framtid, kan väl spekulationen, med afseende å de under en längre tid inträffande större fluktuationer i priser, anseg vågad; men det hör till handelns natur att dess företag äro underkastade omvexlingar af vinst och förlust, och derom är således icke något att söga. Om någon af våra brukspatroner säljer sin jerntillverkning för en längre tid,t. ex. för 10 år, att för hvarje år lemmnas till ett för hela tiden bestämdt pris, antingen till utländska eller inländska köpmän, så är detta en leveransaffär, som, vidkommande sina resultater af vinst och förlust, kan ntider en så lång tid betydligt omvexla; men det finnes icke någon anledning att anse en sådan spekulation vara mindre i sin ordning än om den inskränkt sig till ett års eller en månads tillverkning. Enahanda synes förhållandet vara med alla andra produkter, men i samma mån som de äro underkastade större prisvexlingar, blifva leveransaffärerna, då de utsträckas till en längre tid; äfventyrligare, och som detta inträffar uti mycket betydligare grad i afseemde på våra väsendtligaste -låndtmanna-produkter, såsom spahmål och bränvin, än för brukseffekterna, så blir leveranshandeln med de förra alltid nycket vådligare än med de sednåre. Men det är väl just denna omständighet, alt andtmannavarorna spanmäl och bränvin äro inderkastade större prisvexlingar som gör att everanshandeln valt: dem till det egentliga ältet för sin verksamhet, ty der som förluten kan blif:a stor, kan äfven vinsten blifva let, och den somafslutar en affär gör det vaturligtvis i förhoppning på den sednare. Sålänge en dylik leveranshandel går sin så tt säga naturliga gång, eller så länge den öfverflyttar varorna: från producenten till köpnannen eller från den ene köpmannen till den indre, kan denna handel, om än lemnande nycket olika resultater af vinst och. förlust ör de deri deltagande, dock icke anses skädig för affärslifvet i allmänhet, och om den