Aftonbladet – 22 juli 1852, sida 3

han, som ansäg deras arbetsförmåga så klen och des: rås husbälningsprincip så utan beräkning, att de svärligea skulle kunna i nägot arbete förtjena nägontig motsvarande den sparperning, som härvarande arbetare från andra orter aflägga, gerna önskade se dem i tillfälle företaga äterresan ju förr dess heldre, att således de voro fullkomligt fria lemna arbetet så snart de visa sig ega medel till äterresan, samt att ban äfven. till hr landshöfgiog Oldevig -i Carlstad skrifvit i detta ämne, tilläggande att han med ledsnad mäst sett sig föranlåten att afvisa ett stort antal utmärkt dugliga arbetare från Smäland, för att lemna rum ät wermlänningarne. Man iahemtar således häraf det temligen märkvärdiga förhållandet, att en vaktmästare vid landskansliet uppsatt en helt ny klagoskrift, hvaruti namn blifvit införda utan tillstånd och innefattande förklenande omdömen dels om hr Liljevalch, dels om inspektoren Lindqvister, hvilka omdömen ingen enda af de till namnen undertecknade personerne vidkändes, utan tvärtom yrkade åtal på skriftens författare. Det skulle kanhända icke vara ledsamt om ett dylikt förhör blefve anställdt med de nu till Wermland återsända tjugusju wermländningarna angående tillkomsten af den här publicerade böneskriften, så mycket mera som de fleste af dem till enskilda personer förklarat, att de icke kände hvad samma skrift egentligen innehöll, ej heller sjelfve kunna skrifva.