Aftonbladet – 22 juli 1852, sida 2

och rapphöns på dessa egor, der hans förfä der hade vaktat sina herrars villebråd. Fan märkte dock slutligen den ödmjuka och sorgsna borgfruns tärda utseende. . Hvad fattas -dig?, frågade han. Är du icke lycklig? hvad åstundar du? säg, hvad önskar du? Ack!5 svarade hon då, mig fattas: vårt fordna anspråkslösa lif. Jag ville som förr mjölka våra kor och tjärna vårt smör; jag ville tillaga : aftonvarden åt våra drängar och herdar; jag ville återse min lilla Bernard; jag ville bära hit, hvar morgon, våra ägg, vår grädda och skummande mjölk. Minnes du Stamply, hvad fru markisinnan tyckte om vår gräddal Stackars fru! Gud vet om hon nu mer får någon så god.n Bah! sade Stamply, gräddan är lika god öfverallt. Var du ötvertygad om att det ingenting fattas fru markisinnan. Markisen reste icke med tomma händer, och jag vill slå vad om att han har i sitt schatull flera luidorer; än vi hafva dåliga femfrancsstycken. Att han icke tagit med sig sitt slott och sina skogar, kunna vi icke hjelpa; det är ickevi som rå derför. Man måste taga sitt parti. Hvad den lilla Bernard angår så får du återse honom; pojken är intet död. Tycker du att i stället för att skicka honom bort för att få studera, det hade varit bättre att behålla honom här hemma för att rifva ned fågelbon om sommaren, och om vintern slå snöboll med alla nejdens pojkar?2 Lika mycket, Stamply, vår plats är icke här, och det var en olycklig dag då vi lemnade vår farm., Vid-dessa ord; som ständigt återkommo i hans hustrus samtal, höjde Stamply på axlarna och gick bort med missnöje. Emellertd förvärrades det onda: Svag, och rhed ett ömåligt samvete, frågade sig en gång den stackarsborgfrun med förskräckelse, om icke hennes man bo lagit henne, om alltng tillgått så heder!i.: -om han sade, om. denna förmögenhet yv: rkiigen vore lagligt förvärfvad?