Aftonbladet – 21 juli 1852, sida 1

ilsom själafränderna på kontinenten, blir det Inödigt att noga definiera dessa termer, så att de här kunna få en helt annan: betydelse än ; de hafva der. I motsatt fall torde det ursäkltas om vi tillägga samma termer, införda på Zisvensk botten, enahanda betydelse som de ha Mi de konservativa stamländerna. j Att Svenska Tidningen icke gjört några anfall på vär egen representativa örfatteing be;l visar icke det ringaste i denna sak; ty vår . författning är i sjelfva verket icke mycket ri mera representativ än den franska. Våra stäuder representera icke nationen, och de tongifvande bland dem, nemligen adel och prester, bero till största delen af regeringen, så att den hos dessa stånd och i följd derat hos rrepresentationens rfhajoritet kan få igenoninästan allt hvad den vil, likasom Frankrikes i nuvarande president Kan hos sitt lands representation genomdrifva allt hvad ban behagar. äl De vigtigaste frågor, såsm hela den ekonömiska lagstiftningen, bero ju dessutom helt och hållet af regeringens godtycke, och om Iman närmare granskar riksdagsförhandlingarne, finner man att deras hufvudsakliga pråktiska resultat varit: tillökning.i de åt regeringen beviljade statsänslag, hvaremot alla större reformfrågor strandåt på de politiska blindskären i denna representation. Det kan således icke förundra, om Svenska ) Tidningen, i följd af sina åsigter om det representativå statsskicket, icke gör opposition emöt vär egen s. k. representativa författning. Att i konservativ riktning rubba ett jota af denna författning skulle Ieda direkte till despotismen, och denna sednare vilja våra konservativa ju ändock icke hafva. Men man bör kanske icke räkna så noga med Svenska Tidningens talesätt. Den synes vara i medvind och har troligtvis en gladlynt skeppare, som i förtjusningen öfver seglatsens lyckliga fortgång icke observerat att han kommit att på sin skuta hissa en flagg med samma förger som de stora konservativa amiralerne antagit i andra riken. Att pårninna det dessa färger här borde hafva samma betydelse som på andra ställen, är ju under sådana förhöllanden detsahima som ätt påminna honom om ett förhastande eller ett misstag, och sådant kan ej vara välkommet. Vi vilja också för denna gång icke vidare -Ifästa oss vid Svenska Tidningens, glåpords, men råda vår vedersakare att vara betänkt på att en annan gång icke, hissa samma flagg som de konservativa i utlandet, i fall han ej vill Träknas till deras stora flotta. JG — Den mycket omtalade interimsregeringen har nu trädt i verksambet. Den skandinaviska Balföns båda förenade Tiken Tegeras i .Idenna stund af ett tjugumannaråd, inom hvilket ingen person af furstlig börd befinner sig Och sammansatt till hälften af svenskar och till hälften af norrmän. De norska bladen hålla emellertid ännu diskuseionen uppe om denna regerings sammansättning och ändamålsenligbet, och det gläder oss: mycket att se de tvenne vigtigaste organerna för motsatta politiska partier i Norge närma sig de af öss uttalade åsigter i detta ämne. : Christianiaposten instämmer med oss fullkomligt uti att: finna Svenska Tidningens skrupler i afseende på regeringsledanöternas ansvarighet ogrundade, äfvensom i den uttalade öfvertygelsen, att de svårigheter som blifva en följd af bristande unionella bestänmelser icke i närvarande fall skola gifva anledning till någon schism eller framkalla andra olägenheter än sådana, som lätteligen kunna undgås eller öfvervinnas. Samma blad innehåller sednare, den 16 dennes, en vidlyftig och välskrifven artikel, som har till syfte att, emot hvad Morgenbladet förut yttrat, ådagalägga icke blott grundlagsenligheten utan äfven den praktiska nödvändigheten af denna unionella interimsregering. Vi skola i kortIhet angifva det hufvudsakliga af denna artikels innehåll. Artikelförfattaren anser det till en början böra väcka glädje i de förenade rikena att erfara, att regeringen,--såväl den norska som den svenska, uti ifrågavarande fall blifvit sin ed och pligt trogen och att man bör hålla densamma räkning derför; ty det att icke bryta en aflagd ed och icke åsidosätta sina pligter, förtjenar väl egentligen. icke något beröm; men i en tid som den närvarande, då det icke räknas så noga med ett kungligt ord och då det i allmänhet hos furstar och makthafvande herrskar en uppenbar tendens vatt icke låta genera sig af klämmande och brydsamma konstitutionella former, förtjenar det Idock något erkännande och måste väcka glädje att det dock finnes regeringar, som föredraga att underkasta sig lagarne i stället för att höja sig öfver dem, om än det sista kunde vara dem både beqvämare och behagligare.s Den af ;Mörgenbladets framkastade tanken, Jatt tillsättandet af en interimsregering af 20 män skulle vara en åtgärd, som härflyter af författningens bokstaf, men som dock näppeligen kan vara någon följd af dess anda och Ibokstaf,, vederlägges genom den anmärkninIgen, att det hör till de konstitutionella författningarnes väsende, ellet, om man vill, till deras anda, att man håller strängt på formerna och bokstafven och låter denna bli lefvande. Man har i dem, under medvetande om den menskliga skröpligheten, genom fasta, bestämda och orubbliga reglor och former velat motarbeta den godtyckliga makten. Men förf. visar, att den ifrågavarande 8:gärden, långt ifrån att på något sätt stå i strid med författningens anda, så fullkomligt harmonierar med densamma, att den äfven i högre mening kan betraktas såsom en I konstitutionell nödvändighet. Om nemligen, under det konungen befinner sig i utlandet och sålunda icke kan befatta sig med rikerias styrelse, inga funnos som gemensamt förestodo styrelsen i Sverige och Norge, så skulle den förening emellan rikena, som bestär i regentens identitet, vara upphäfd eller suspenAnrvadBnsllat alkille Vara att rent kun nr