STOCKHOLM, den 21 Juli. De politiska åsigternas meddelsamhet från det ena landet till det andra inom vår verldsdel är tillräckligt bekant och detta förhållande eger rum både då den politiska vinden blåser åt det konservativa hållet och då den går åt det liberala. . Men från de större verkstäderna för detta gemensamma. politiska lif sprida sig naturligtvis jemte åsigterna de politiska benämningar, kvarigenom de förra uttryckas. Det politiska språket är lika meddelsamt som de politiska idgerna. Att en sådan spridning af politiska läror eger rum ej mindre år 1852 än 1848 kan väl icke bestridas. Men då så är förhållandet, kan det väl icke heller vara ur vägen att vi fästa uppmärksamheten på den betydelse som de politiska termer, hvilka nu utgöra våra konservatives trosformler, ega på den europeiska kontinenten, hvarifrån de utgått. Af denna anledning ha vi äfven anmärkt, att oroanerna för Frankrikes nuvarande s. k. kraftfulla regering benämna det dervarande statsskicket. ;representativt, i motsats till det statsskick som fanns ej mindre före Louis Napoleons statskupp än under Louis Filips regering, hvilket kallas ;parlamentariskt,: och som vår stora konservativa tidning just i samma vefva som dessa politiska termer blifvit på berörde sätt begagnade i Frankrike och derefter på andra ställen af kontinenten, äfven här sökt införa benärningen representativts statsskick såsom en ny lösen för de konservativa härskarorna, kan man väl hafva något skäl att ifrågasätta att denna benämning här skulle i sjelfva verket hafva samma betydelse som i de konservativa hufvudländerna. Att vi ifrågasatt en dylik tolkning af den sonservativa terminologien har synbarligen väckt en ganska stor harm hos vär politiska vedersakare. Han finner i denna tolkning ett ifall af dåligt lynne, af dålig vana och än sämre syftning,; dylika utfall vittna om låg