Aftonbladet – 17 juli 1852, sida 3

hanien ända till Kurdistan skola nu understödja sultanens regering. Mehemed Ali är borta; Syrien och Arabien hafva äter kommit under Sultanuens välde. Servien har slutat fred, her blifvit ett naturligt stöd st Tarkiet och erbjuder det, i händelse af ett ryskt krig 80,000 man. Furstendömena ha blifvit Rysslands fender. De ha alltför länge lidit af dess förtryck. Statsinkorssterna ha fördubblats. Turkiet har organiserat en stäende armee af 200,000 man, jemngod med hvilken annan som helst och derjemte milis. Det har utmärkta generaler, Omer Pascha, Guyon. Dess flotta är lika stor som den ryska i Svarta hafvet och dess änvgbätsflotta är större än Rysslands. Det har till bundsförvandter alla folk frän Kaukasus fill Karpatherna, en elektrisk kedja genom hvilken gnistan gätt till Europas bjerta, der alla brännbara ämnen vänta explosionens ögonblick. För 24 är sedan troddes Tarkiet vara undergängen nära; nu är det starkare än det varit på de sista hundra ären. Ryssland har under denna tid icke mäktat besegra Cirkassien och afskuret frän sina sydostliga provinser kan det icke anfalla Turkiet iryggen. De Kaukasiska länderna försägo är 1828 Ryssland med 30,000 nan, Polen med 100,000; dessa tvenne länder erfordra nu en occupatioosoch observationsarmee af 200.000 man. Donaufurstendömena upptaga omkring 30,000. Ryska flottan stär på samma punkt nu som 1828 — rretton krigsskepp då i Svarta hafvet, tretton nu; ch dä Ryssland 1828 knappt egde nägon enda fiende Europa, eger det nu kvappt nägon enda vän, med indantag af furstarne och alla dess fiender, som det irossat en i sender, ha förenat sig emot det — Polen, Ungern, Donaufurstendömena, Turkiet, Cirkassien. Hvar är pu Rysslands makt? Påminner den oss cke om Nebucadnezars gyllene bild, stående på en ot af lera. (Bifall.) Och det oaktadt, m. h., kan Ryssland göra den Europeiska frihetsstriden osäker; det är fruktansvärdt icke genom sin krigiska styrka, utan derigenom att det stär färdigt att understödja tyrannerna, då folken äro utmattade af en strid eller innan de hinna bereda sig till försvar; blott i sädant fall är Rysslånd en makt att frukta. Nä väl, m. b., skall Amerika höja sin mäktiga röst och, dä nationerna befriat sig frär inhemska tyranner, förbjuda Ryssland att blanda sig i deras angelägenheter? Mine herrar, kommen ihäg att Czar Peter lemnade ett testamente ät folket, at Ryssland måste taga Coistantinopel. Hvarföre ? på det Ryssland mäste kunna blifva en stormakt; dertill är Constantinopel nödvändigt, emedan ingen nation kan blifva en stormakt, utan att vara en sjömakt, sen nu, hur Turkiet gätt framät på 24 är. Ju längre Ryssland dröjer, desto mäktigare blir Turkiet. Och derföre har Ryssland brädtom. J kunnen se, hvarföre jag fruktar, att denna vecka, eller denna månad eller detta är, Ryssland skall anfalla Turkiet, utan att vi voro tillräckligt beredda. Men om j än icke viljen gifva oss materiell bjelp, mäste vi ändock resa oss, dä Turkiet blir anfallet. Den tid nalkas, dä j bättre skolen inse orsaken, hvarföre jag skyndat med dessa förberedelser (bifall), då genom Nikolai eller Ludvig Napoleons död, genom tusen andre händelser, men sannolikast genom ett krig emellan Ryssland och Turkiet, vi mäste gripa tiden i — häret — (bifall;) — men jag kan icke hjelpa det. I sanning, jag känner ibland en tro på att sällsamma andar tala ur mig, så föga Engelska kan jag. (Bifall). Men mina herrar, låten mig sluta. : Jag har ofta upprepat, lät blott den tid komma, då republikanska baneret utvecklas i den gamla verlden, då skola vi få se hvad Amerika ämnar göra. (Bifall. Rop af ja). Nå väl, mina herrar; eder bjelp skall komma för sent, för ait kunna blifva välsignelserik. Kommen i håg 48 och 49. Hade icke dä Europas nationer edra sympathier? (Bifall). Voroedra hjertan mindre ädelmodiga då än nu? Det var icke i rättan tid; det kom-efter, icke förut. Var icke erregering böjd för att erkänna de fria nationerna? Den sände mr Mann till Ungern att undersöka — men skulle han icke sedan han undersökt, blifvit autoriserad att erkänna vårt tillämpade oberoende? Mina herrar, läten mig sluta. Framför allt, lät mig tacka eder för edert utomordentliga tälamod, att hafva så länge lyssnat till ett daligt tal. Detta är ännu ett ädelt bevis på sympathier, som jag emottagit i Massachusetts och Boston. (Bifall). Detta är mitt sista möte. Hurudant mitt öde än mä blifva, så mycket kan jag dock säga, att namnen Boston och Massachusetts, skola qvarstå säsom dyra ord och dyra namn, icke blott hos mig, utan hos mitt folk i alla tider. Och hvilket mitt öde än mö blifva, skal! jag med mitt lifs sista andetag höja en bön till Gud att Han mätte välsigna alla edra Jländer för alla kommande tider intill tidernas slut, att eder frihet och lycka mä vidare utveckla sig och växa och gå framät dag frän dag och att ännu en ära skall läggas till all den ära j redan förvärfvat, den äran att Amerika, det republikanska Amerika, må förena med sina öfriga principer, principen om Kristelig broderlig kärlek ibland nationernas familjer; på det sätt mätte Amerika blifva frihetens hörnsten på jorden. Detta är mitt afskedsord till eder. . (Bifallsrop och enthusiastiska hacdklappningar.)