Aftonbladet – 17 juli 1852, sida 3

sökningen, förenade med grymbheten de finaste konstgrepp; men hvad som måste förvåna, isynnerhbet nu efteråt, då man följer hela gången af processen, är den krassa materialismen hos dessa praktiska teologer, som icke hade nägot sinne för Jeannes lefvande inspiration, och som, i alla sina frågor, städse lade an på att nedsätta hennes upphöjda och naiva känsla, utan att dock lyckas draga ned den till det plumpa. I synnerhet visade de en stark nyfikenhet att få reda på i hvilken gestalt St. Michael hadeuppenbarat sig för henne: sHar han krona? hade han kläder på sig? var ban alldeles naken? På dessa trågor svarade Jeanne på ett sätt, som förbryllade dem: Tror ni då icke, ait Gud har något att kläda honom med? De äterkommo oupphörligt till denna dumma fråga; hon afhögg tvärt deras frågvishet med den förklaring, att erke-engelen, då han uppenbarade sig för henne, nvisade s:g i drägten och gestalten af en fullkomligt hederlig karl (un tres-vrai prud homme). Dyhka frågor om erke-engelen Michael gjorde henne eljest mycket nöje. När en gång, under första tiden efter hennes ankomst till konungen, en af doktorerna i Poitiers ville absolut veta hvilket språk erke-engelen begagnade, då ban talade med henne, svarade hon den frågvise mannen: Han talar en bättre franska än ni. Huru förunderligt! Den fällande rättegången, som inleddes och fördes i afsigt att brännmärka Jeanne dArcs minne, är just den minnesvård, som är mest egnad att kringstråla hennes namn med en helig glans. Man känner sig benägen att, i likhet med hr Quicherat, antaga, det den, ehuru förd och upptecknad af bennes domare och fiender, länder mera till ära för den verkliga, den ursprungliga Jeanne, att den är mera egnad att rätt lära känna henne, mera förtjent af förtroende i hvad som rörer henne, än den sednare undersökningen, som redan fått något litet smak af legenden, Jeannes vackraste ord, enkla, sanna och heroiska, äro intagna i protokollet af hennes domare och af dem ötverflyttade till öse. Denna rättegång var vida mera formoch lagenlig (ur synpunkten af den då gällande inqvisitoriska rätten), än man trott och sedan upprepat; detta likväl icke så att förstå. som skulle den derföre i någon mån vara mindre förhatlig och afskyvärd. Men dessa domare, hksom alla fariscer i verlden de