Aftonbladet – 17 juli 1852, sida 2

ett högst vågade, skadliga och endast förlarliga såsom en mani att röra vid allt. Det är isynnerhet i finansielt hänseende som nan hyser fruktan för Louis Napoleon, som j synes ha minsta betänklighet vid att än iterligare taga 1 anspråk våra redan alltför årdt anlitade resurser. Isynnerhet ogillar nan det mer än kungliga anslag han tagit ör sig för egen räkning samt de summor om bortslösas till hof--;och lyxtjenster. Då man tänker på de landsflyktiga, så finjer man presidenten föga mensklig; olyckigtvis är dock förhållandet nu som alltid att nan ej mycket tänker på de landsflyktige. Den orleanska affären har omätligt skadat Louis Napoleon hos den folkklass om hvilken ag talar, ickei anseende till dess kärlek till det yrleanska huset utan på grund af dess sinne ör rättvisa och eganderätt. Äfven de få som i början gjorde sig mnåra illusioner i afseende på lagstiftande kårens kontroll öiver den finansiella förvaltninsen ha efter budgetbehandlingen fått ögonen Sppnade och funnit att deri ej ligger ringaste garanti mot ett fullkomligt godtycke å regeringens sida. Man är för öfrigt i allmänhet af den åsigt, att presidentens böjelse att koncentrera makten skall förr eller sednare biifva, om det icke redan är, en bland farorna af hans system. Hvad det egentliga folket tänker om Louis Napoleon är svårare att under nuvarande förhållanden utröna. Sannolikt äro meningarne mycket skiljaktiga. Man vet att en och annan af presidentens åtgärder varit egnade att anslå på den del af arbetsklasserna som blifvit anstuckna at de socialistiska iderna, men förföljelsen mot många af deras trosförvandter har -motvägt intrycket häraf. Den stora mängd hos hvilken den sunda känslan för rätt och orätt ännu är oför alskad, har naturligtvis ej kunnat undgå att finna sig upprörd öfver åtskilliga af Louis Napoleons våldsgerningar. Det förtjenar dock anmärkas att mycket af-hvad som händt aldrig kommit till den stora massans kännedom och derföre råder hos ett icke obetydligt antal en känsla af likgiltighet, som är lika långt från fiendskap som från entusiasm. Man har talat om missnöje, till och med om konspirationer inom åtskilliga kårer af armåeen. Oaktadt den officiella dementien synas dessa rykten icke ha saknat all grund. Hvad de demagogiska sträfvanderna beträffar, så är det ganska troligt att de fortgå i tysthet; men dessa sträfvanden äro af ingen vigt. utan: i samverkan med åtskilliga andra omständigheter, hvilka ännu icke synas förefinnas. På det hela råder således ett slags hvilaz; menman finner föga tillfredsställelse, intet förtroende, icke ens hos den nya regimens anhängare. Förtroendet grundar sig icke gerna på en man, hvilken han än må vara, ty han är dödlig, beroende af en sjukdom, en olyckshändelse eller ett brott. Och hvilken är väl den ibland oss som tror att Louis Napoleons verk skall öfverlefva honom? AH. —s nn