Aftonbladet – 16 juli 1852, sida 2

rade, att han, häldre än att blifva vittne till något sådant, ville se sin dotter dränkt, ja dränka henne med egna händer. Rösten tillstadde Jeanne att öfverträda det faderliga förbundet, och under förevändning att besöka en onkel i grannskapet lemnade hon sin fäderneby; derefter lät hon af den nämnde onkeln föra sig till kapten Robert de Baudricourt, som förde befälet i Vaucouleurs. Denne mottog henne i början ganska illa och röt till henne i rå ton: Det vore bättre att din onkel förde dig tillbaka till din far och gaf dig en allvarsam näpst. Men slutligen blef hån besegrad af den unga flickans enträgenhet, af fastheten och bestämdheten i hennes hållning och ord samt af hennes beslutsamhet att, trots allt, begifva sig åstad. Jeanne hade emellertid låtit föra sig till hertigen af Lothringen, som hade gifvit henne nägot penningar. Äfven invånarne i Vaucouleurs, fattade af ett lifligt deltagande för henne, hade gjort ett sammanskott för att förse henne med nödig ekipering. Onkeln och en annan i orten bosatt person hade köpt henne en häst; köpesumaman derför önskade Robert de Baudricourt ersätta dem. Icke utan att ställa till den unga flickan några soldat-artigheter, bjelpte den sistnämnde henne en vacker dag att stiga till häst, klädd i manlig drägt, och gaf henne ett säkerhetskort för att på vinst och förlust söka sig fram tiil Dauphin, yttrande för sig sjelf då han såg hennes affärd: Lycklig resa; kommer du fram, så är du godlb Jeanne begaf sig således på väg och ankom utan hinder, efter elfva dagars färd, till Dauphin, som dä uppehöll sig i Chinon (1429). Från detta ögonblick börjar hennes offentliga hf; hon var pu 17 år gammal. Sedan hon blifvit föreställd för konungen och vannit hans tycke, griper hon sig beslutsarat an med den roll, som hennes tro på Gud och på denn