Aftonbladet – 15 juli 1852, sida 3

nämner ett ord derom? — Om jag icke misstager mig, svarade Rohan, något besvärad, hafva domarne redan fullgjort sitt uppdrag., — Hvadhelst de ön måtte beslutar, afbröt hertigen, har mäster Landais mitt ord och skall erhålla nåd. Att bevisa rnildhet är en försigtighet, som väl anstår os8 garmnle, ty Gud förlåter erdast dem som sjelfve förlätit. Adelsrmännen betraktade hvarandra möd förlägna blickar, och en temmeligen långvarig tystnad inträdde. ; : Den afbröts genom ett sorl af tvistände rösier, som utgick från det angränsande galleriet. Hertigen efterfrågade orsaken till tuMmuliet, men innan någon hunnit lemna ett svar, upprycktes våldsamt dörrförhänget, och Albert visade sig, åtföljd af Marie. Vid deras åsyn uppstod en allmän rörelse bland hofmännen. Den unge mannen hade aflagt gin värja, och den unga flickan bar den bland borgarqvinnor. brukliga sorghufvan; begge voro de svartklädda, De framträdde tillsammans inför hertigen och föllo på knä. Abh! Jag förstår,, yttrade Frans; mmäster Landais har blifvit dömd., — Det är sannt, hviskade Albert; — Och j-kommen för att bedja om nåd för honora?, Den ubge mannen och flickan upplyfte begge sina hufvuden med en. smärtsam förvåning. Det vore försenty, svarade Albert med dyster stämma. — Hvad vill du säga?, inföll hertigen. Skattmästaren...,— ,Är död för trenne dagar sedan, under bödelns hand., Frans reste sig med ett hopp, i det han uppgaf ett så förfärligt rop, att adelsmännen veko tillbaka. i Död! upprepade han i ett slags yrsel, putan att jag fått veta det... Död under bödelng hand, i trots af mitt löfte, itrots af min viljal Hvem är då den som anbefallt afrättningen?, — Vi alla, monseigneurs, svatade Etienne; rättvisan borde hafva sin gång; vi hafva verkställt domen ex ovetande, för att cke i annan händelse nödgas bevisa er olyd