Aftonbladet – 14 juli 1852, sida 3

å Gud, svara! Hvad fordrar ni för att låt eveka er? Böner? nåväl, jag bhopknäppe mina händer. Tårar? se jag gräter! Ar dett icke tillräckligt för att väcka ert förbarmande Måste jag då tala till er, som till-Gud-sjelf Välan! jag är beredd.x Darrande och försagd böjde sig--Landai inför parren; denne gaf honom en förkros sande blick. Du beder då ändtligen!, yttrade han. — iFör, min dotters, svarade Landais mede ädelt bönfallande uppsyn. vBed för dig sjelf!, utbrast han, i det ha mot ministern hotande utsträckte sin hand. I Den sedrare såg upp med förvåning. Tror. du väl att jag kommit hit. utawafsigt eller blott för att underhandla med dig? åter itog Chauvin. Mellan oss. är ingen anna förlikning möjlig, än den som beseglas me bilan, och en sådan skola vi snart afsluta;t) du eger icke längre någon armå. — De vet jag,, gvarade Pierre. — ,Och vet du. äf ven, att rebellernas förtrupper redan stå fö Nanteg-portar? Vet du också, att adelsmän nen, som nyss på balen inhämtat nyheter härom, gripit till vapen för att bistå dem? — v,Är detta sannt? — Jag har kommit emedan du måste qvarhållas i okunnighet or allt och hindras från hvarje åtgörande. Upp: tagen af tanken på din dotter, har du för glömt allt det öfriga, och i denna stund äl! staden uppgifven.s — Uppgifven! mumlade Landais. ; Han ämnade störta mot dörren, men Chau vin tillsköt snabbt den regel. som innanfö, tillstängde densamma, och blottade derefte: sin värja. sJag har lofvat att icke låta dig undkom. mar, yttrade han hbeslutsamt. — sUndan, messie, eller jag ropar på hjelp!s återtog Landais, — Din vakt har redan lemnat galle.