Aftonbladet – 14 juli 1852, sida 2

de begge armåeernas förening redan spridt sig bland balgästerna. Har hertigen fått del deraf?p frågade skattmästaren. — vIngen vågar förkunna honom denn, svarade Guibe, soch monseigneur fortfar att dansa. — Låt honom dansa, återtog Landais, sunder tiden skola virädda hans krona.n Han började alltså sitt förhör med soldaten, hvars svar bekräftade de upplysningar han redan fått, och han stod i begrepp att gifva sin brorson nödiga befallningar, då Gueguen brådstörtadt inträdde. sHvad står åter på?, frågade skattmästaren. — Er dotter, messire... stammade Gu6guen. — Nåväl! min dotter ...2 — Hon är försvunnen . . . Ministern bleknade, Hvad säger du, olycklige ? Man har då icke sökt henne?, — Öfverallt, messire. — Men hennes fruntimmer ...2 — Hafva icke funnit henne.. — ,Omöjligt! Låt kalla, låt fråga alla menniskor! Någon måste hafva sett henne.s — Jag har sett hennep, svarade en stark stämma. ; Landais vände sig om; messire Chauvin stod framför honom. Jag bringar dig underrättelser om din dotter I fortfor adelsmannen. — Om Marie. ..? Välan, tata, talalv — Dessa nyheter äro endast för dig. — Må man lemna osslr utroade Landais med ifver. Guegnen, soldaten och Jacques drogo sig tillbaka. Skattmästaren vände sig åter mot den gamle adelsmannen. Nåväl? utbrast han, full af ångest. Etienne lade armarna i kors. Betrakta mig till en börjans, yttrade han med ett olycksbådande leende, Bör icke min glädje inge dig fruktan? Anar. du icke, att den