Aftonbladet – 10 juli 1852, sida 3

att de icke må låta röfva henne ifrån sig, ty bon är i deras händer en bämndens oeh fredens: underpant, Skynden! J ansvaren mig för henne vid ert hutvud! ; Han utstötte sjelf båten; som aflägsnade sig från stranden och snart försvann i nattens mörker. Och nu till den andrelwmumlade han i en: glädtig ton, i det han blickade upp mot slottet; den som fångat ungen, får snart sjelfva räfven. Knappt hade han försvunnit, då gallerdör-. ren till den vid färjstället belägna rörkojanj varsamt öppnades, och en skugga derifrån utgick, som försigtigt framsmög längs pilträden och slutligen stannade vid landningstrap-pan. Denna skugga var färjkarlen, hvars båt man tagit och som obemärkt åsett hela förloppet. Under tiden hade Albert qvarstannat ensam på sitt rum, utan förmåga att tänka och bksom tillintetgjord. Så länge Marie varit der, så länge han hört bennes röst och sett hennes tårar rinna, hade han i sjelfva smärtan funnit ett stöd; men med hennes försvinnande tycktes allt omkring honom försjunka i mörker, och han kände sig blottad på all kraft, lik en kropp den själen öfvergifvit. ; Men detta tillstånd af förslappning efter: träddes snart af en ny skakning, Messire. Chauvins förebråelser började finna ett gensvar i hans hjerta. -Uppfostrad i sitt tidehvarfs. åsigter om heder och van att betrakta det Bä som en sons fromma plgt, att antaga och: fullförja sin faders hat, erfor han ett slags! samvetsagg, vid åtanken af den ringa hämalystnad ban sjelf kände. Hen anklagade sig för gudlösbet och tyckte sig sjunka i sin egen: aktning. Nästa ögonbiick åter, förhärdande sig med ens, tillfölje af en hos qvalda hjertan alltför vanlig omkastning, mot all denna. änger, rökte ban att rättfirdiga rig i sina egna ögon; han harmades öfver menniskornas ond-. eka; ban tilnkte med afsky på Etienne, sont meddelat hoxora den olycksaliga hemligheten at hans härkomst, och han förbannade denna orättmätiga fiendskap, som älade houvom att utsricka straffet för fadrens brott ända intil. dottren,