Aftonbladet – 10 juli 1852, sida 3

män och sex qvintior, öfter tippgift från Östmarks och Rottnadahls Socknar i Wermland, säges hemligen att herr Lars Hjerta sistlidoe värtid lät uti flöre kyrkor pälysa om de förmäner och den stora a betsförtjesst, som skulle vara att erhålla för bade män, qvinnor och gossar som villa komma till Gottland soch arbeta vid de der pägäende myrodlingarpa; hvarjemte fri resa utlofvades.; att de tjugusju personetne, slöckade häraf, jemte mycket aonat folk besuvit sig till Gottlamd öch afven erhällit fri resa; men i stället för den uilofvade stora förtjensten fött sitt arbete sä litet betalt, att de äfven med största Hit, näppeligen kunnat förtjena sitt uppehälle för-dagen, i följd -hvaraf en. nöd för -dem -inträftat, som vungit dem att återvända, sedan de: skola blifvit på ället högst illa Kemötte, med mera, söm skildras i de mörkaste färger, och hvarefter den välgörande allmänheten anropas att bispringa dem med nägon skärf i buset n:o 6 vid Holländaregatan. Min vördsamma -anbällan i anledning af denna skrifi år att få upplysa, det jag öfver den frägan, i hvad mänsnägon orättfärdig behandling på Gottland öfvergött de tjugusju undertecknarne af skriften; icke är i ständ att lemna nägot slags förklaring, emedan den väsentlig. omständigheten, på grund hvaraf anfalle! blifvit riktadt emot mig, nemligen att jag skall hafi sägon befattning med dessa tjugusju personers eller svdräs lockande till Gottland, såsom det heter, är helt och hället grundlös och uppdiktad. Jag utber mig att i-detta afseende få fästa uppmärksamhet på öljande tvänne vigtiga facta, som utgöra en direk: vederläggning af det mot mig riktade anfallet, nemligen: Att jag hvarken sistlidne vär eller förat under sinteros lopp eller sedermera lätit vare sig i er eller flere kyrkor i Wermland pälysa någonting, hvarken om odlingarna på Gottland eller nägot annu: ämne, och Att ehuru intressent uti myrodlingarna-på Gottand, i hvilkas påbörjande jag tog en personlig an; lel, bär jag icke på flera är baft nögon direkt befattning med ekonoriiieh derstädes, som besörjes af holageis disponent på stället. ; Till bevis för sanningen af den förstnämnda om: ständigheten torde vara nog anföra, att det i motsati föll borde vara lätt att förevisa den pälysnving, som skall hafva. utgätt i mitt namn, och den tödnare läser nogsamt kunna intygas af:alla de personer, son: stått i nägon beröring till myrodlingsföretagen pi Gottland, äfvensom af landsböfdingeembetet, dom: hafvande och alla myndigheter på stället. Detta torde utgöra ett tillräckligt skäl hvarföre jag ej är i tillfälle att nu ktinna besvara innehället al de tjagusju wermläntitgarias skrift i öfrigt. Ett annat bevis pä grundlösheten äf anfallet mo: min person äfeensoöm af de förutnämnda mot mig zjorda uppgifterna i Folkets Röst, torde kunna hem: tas. deraf, att jag icke haft minsta kunskap om de 27 Wermlaänningarvas missnöje eller klag:n, innan oägon i dag på morgonen berättade mig om anfallet i Fol. kets Röst; hvilket-genom hela sin stilisation för öfrigt bär så röycken likhet med det kända maneret al berörde tidnibgs ökrifsutt i öfrigt, att samma skrift) i likhet med hvad sä ofta tillförebe skett vid. andra dylika tillfällen synes vara uppsatt af redaktörer, mera i afsigt att få kasta en falsk skugga af: förtal på mig genom den i de enfaldiga ärbetarnes namn hopsmidda osanningen att jag lätit pälysas o. s.v. än för att hjelpa dem: Evad skriftens innehEll i öfrigt beträffar, etler sjölfva klagomålen öfver den otillräckliga arbetsförtjenst som skall erhållits på Gottlavd, eller skälen hvarföre te 27 personerne ej der blifrit använda i likhet med den ej obetydliga personval af arbetare frän fasta iandet, som der i öfrigt sysselsättes, sä betviflar jag j att disponenten hr grosshandl. Liljevalch är i tillfalle att lemna nöjaktig upplysning deröfver, om saken kommer till fatis kunskap. Utan att vilja gå en sädan upplysning i. förväg eler att vidare inManda mig i denna fröga, utber jag mig blott få an: märka, att äfven under de föregäevde ären ätskillige plöjare äfvensom andre arbetare både frän Wermland och andra orter varit använde på Gottland, hvilka det päföljande äfet änge infonrnit sig; ett förhållande; som troligen icke hade inträffat, om de funnit sig illa behapdlade, då myrodlingsbolaget ieke mer ån hägon annan här i landet äger makt att tvioga en fri arbeiare att återkomma mot sin vilja. Stiippositionsvis torde blott fa tilläggas, utan attjag likväl känner närmare buru härmed förhåller sig, dels sit eit större antal personer kän tillströmma och er: bjuda sig vid ett arbetsföretag, än som dervid kan användas, och att kvarje arbetsgifvare skulle vara i en ganska härd ställning Att blifva utsatt för svära beskyllningar af alla dem som icks kanna: sysselsät: as, dels också att bland en arbetspersonal af flera bundra persoser det Itt kan vara möjligt att nägra och tjugu eller äfven flera kuppa vara mindre ärbetsföre eller skicklige, utan att jag kan yttra mig om huruvida detta sednsre Här är fallet. Det torde slutligen tillätas få fästa uppmärksamhe: :en derpå, att det alltid utgjort en stående taktik hos atgifvaren af Folkets Röst och andra som hafva inresse att genom berörde tidning anfalla och söka aedsätta förläggaren af det gamla Aftonbladet; ati söka framställa mig säsom den hufvudsakligen agerande. uti allt som sker i afseende på företag, tiil hvilka jag stär i nägon öm ån den aflägsnaste berö: (Ing. Den vanliga rättigheten att hvar och en mä få svara för sina egna handlipgar, men icke för andras; är jag sälunda van att icke få ätvjuta; men då man efter någon tids hvila änyo sökt att angripa mig på ett kränkande sätt med lögnens tillhjelp för en sak, bvarmed jeg ej haft nögot att.skaffa, sär har jag ansett skyldigheten fordra, att begära offentlighet at denna upplysning. Stockholm den 10 Jul: 1852, L. J. Hjerta. NGSoch FÖLISSAKER Gardisten vid Svea lifgardet, Söderström, bo anda uti hnscset n:o 23 vid inilnortseatan ä norr. våär