Aftonbladet – 10 juli 1852, sida 3

NN . någon stiger utför trappan., — Albert utan tvifvel.v — Nej, gången utmärker en qvinna, skattmästarens dotter. — Hans dotter? upprepade Etienne, på en gång gripen af en forfärlig frestelse. — Här kommer hon. — Är hona ensam? — ,Alldeles ensam.v — Tag detta pass! — Jag?, — ,Intet ord, ingen tvekan, eller är du död!s Under utsägandet af dessa ord drog messire Chauvin sig tillbaka i skuggan; den unga flickan hade nyss lemnat det sista trappsteget och stod i begrepp att passera vinkeln till förstugan. Plötsligt kände hon sig. gripen at tvenne armar... Hon ville ropa, men en band tilltryckte hennes mun; hon ville slita sig lös, men vecken af en kappa omslöto henne. Hon försökte ännu att göra motstävd, men striden blef kort; megsire Chauvin upplyfte henne och höll henne fast tryckt mot det stå harnesk, som han bar under sina kläder; sålunda qväfd förlorade hon sansningen. Nu till utfallsporten och visa der passet!: ropade Etienne, i det han dref srögaren framför sig. Af öfverraskning och förskräckelse liksom rusig tumlade denne mot porten utan:att veta hvart det bar, och uppvisade der machinmessigt sitt pass. .Hvad har din kamrat der att bära? frågade sergeanten i det han sökte närma sig. ,Tilibaka! dundrade Etienne. Plats för skattmästarens rättvisal Soldaterna veko med en viss bäfvan åt sidan och begge passerade utan hinder vindbryggan. s : MR Den beväpnade ryttaren väntade dem invid firjstället; Etienne sprang i biten och nedlade der sin börda. I detta ögonblick gjorde den unga fickan, återkommen från sin vanmakt; ånyo ett försök att befria sig. pFort! ropade Etienne, Ivei och rjttaren kastade sig i båten. Begifven er afl, fortfor han brådskands; jäg stannar qvar. J öfverlemnen denna unga flicka till de adelsmän, som vänta på den andra stranden, och j tillsägen dem framförallt