Aftonbladet – 10 juli 1852, sida 2

Eossulhs tal i Fönovil Hall uti Boston. (Forts. från onsdagsbl) land alla möktiga känslor, som kucna uppeggå menniskan till verksambet, är ingen mäktigare än känslan af oförtjent förnedring, hvilken oemotständligt tvingar henne att söka äterförvärfva sin förlorade ära. Hvad är det derföre som håller dessa Italiens svaga, inbördes afundsjuka tyranner qvar på deras troner, oaktadt de äro fiendtliga sins emellan, under det frihetsandan närmar och förenar folken. Dei är endast Österrikes beskydd, som stödjer dem med sing bajonetter och sina spioner. Och Österrike sjelf vägar endast sälunda understödja Italiens smädespoter, emedan det förlitar sig på Rysslands hjelp. Det kan sända sina armåer till Italien, emedan Ryssland vaktar dess Östra besitthingat. Lät Ryssland draga sig undan och Österrike är oförmöget att hälla Italien i slafveri, och Italienarne, förenade genom längtan ef. ter patiopelt oberoende, skola dä snart uppgöra rökningen med deras egna svaga furstar (Bifall). Erinren eder, att ingen revolution i Italien blifvit dämpad af deras egna inheroska tyranrter utan fremmeande hjelp. Kommen ihäg, att en tredjedel af den österrikiska arme, som häller Italien besatt, utgöres af ungrare, som hafva bekämpat och besegrat den österrikiska svartgula fanan tnder en fana som bar samma färger som lNtaliens, hvilket förhållande figurligt häntyder derpä, att Itslien och Ungera blott äro tvenne fiyglar a! samma armå, förenad emot en gemensam fiende. Erinrren eder, att hvarken päfven eller medlersta Italiens obetydliga furstar icke kunna ega bestänvd en dag utan en Österrikisk eller fransk garnison (bifall); och kommen sihög, att Italien är en halfö, öppen på tre sidot. tillrbistend frön alla, som sympatisera för borgerlig och religiös frihet på jorden, men icke öppen möt Österrike och Ryssland, hvilka icke äro nägra sjömakter; och så länge som England är medvetet om grunden till sin makt och sä vidt som Amerika blir medvetet om vilkoret för dess framtida